Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fackkunskap. Och detta behöfver det ej heller. Finnes hos
den i lifvet utgående läraren verkliga anlag för och törst
efter kunskap i det ena eller andra ämnet, hör han också på
grundvalen af ett väl afvägdt och samvetsgrant inhämtadt
seminariepensum kunna genom fortsatta själfstudier utvecklas
till fackman. Bästa beviset härpå är den mängd af goda
och gedigna läroböcker för folkskolan, som under de senare
åren utkommit, och af hvilka många bära författarenamn
tillhörande vår folkskollärarekår.
Men huru skola vi då komma till en sådan till verklig
koncentrering ledande inbördes begränsning af de olika
läroämnena?
Endast på en väg: genom verkligt samarbete; därigenom
att vi seminarielärare hvar i sin stad först och sist rikta
blicken på det centrala målet och för dess uppnående icke
tveka att låta de egna tyckena träda tillbaka. På det sättet
skola vi också göra vår insats i den koncentrering, som hela
vår tid så väl behöfver: arbetet för de stora, allmänna
lifs-målen i stället för de små, egna intressena.
III.
Men koncentreringen af seminarieundervisningen kräfver
också afhjälpandet af den brist, under hvilken våra
seminarier hafva lidit och alltjämt lida — bristen på för
seminariearbetets behof af passade och med hänsyn till dess mål
uppställda läroböcker.
Bedan vid semin ari elär aremötet 1880 förelåg frågan:
»Hafva seminarierna tillgång på fullt lämpliga
läroböcker?-Tiden medgaf visserligen ej denna frågas behandling vid
detta tillfälle, men vid studiet af de följande
semin.-lärare-mötenas förhandlingar — särskildt då det gäller det mvoket
omordade anteckningsskrifvandet — måste man märka, att
denna fråga alltjämt är vid lif, och att det sanningsenliga
svaret på densamma ej kan blifva annat än nekande.
Visserligen måste ju medgifvas, att särskildt i
kristen-domskunskap en hel del förtjänstfulla och för seminariets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
