Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skan* har det genom sin egen erfarenhet, s. k.
erfarenhetskunskap, hvilken ej är att förakta. Hvad kan då finnas mera
konkret och på samma gång mera periferiskt att börja med
än barnens lif i verk, ord och tanke? Detta är ofta ett lif
ntan lag, med hvilket lif Martensen börjar t. o. m. den
vetenskapliga etikens speciella del. Normen för lifvet kan och bör
väl då éj vara någon annan än Guds lag (l:a h.). Först sedan
vi passerat denna periferi kunna vi komma till det mera
centrala, som är »Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds faderskärlek
-och den Helige andes delaktighet» (2:a h.), hvilken nåd vi
behöfva både såsom människor och syndare. Skulle man ej
gå så »i ordning», torde nåden bli en »salfva i Giliad», som
— ty värr alltför ofta — strykes, där intet behof
for-nimmes.
Bönen måste väl på flera ställen antydas, men att en
särskild betraktelse ägnas däråt samt åt Herrens bön (3:e h.),
hvilken prof. F. A. J. ej ens nämner i sitt system, kan väl
ej anses underligt. Och att sakramenten, där Gud’icke blott
genom ord inverkar på vår apde utan ock genom synliga
ting på vår kropp, såsom det mest rika, hemlighetsfulla och
centrala får sin egen afdelning, synes oss både af teoretiska
och rent praktiska skäl naturligt och nödigt. Ty annars
skulle tredje artikeln svälla ut till ett onaturligt omfång.
»En lärobok», säger förf., »skall ge vetenskapens resultat
i enkla, på lifvet lätt tillämpliga former; lägga de heliga
religiösa och etiska sanningarna nära människans hjärta och
samvete, på alla punkter beröra det högsta och heligaste af
människans personlif, röra sig i tankegångar, som äro fattliga
för den tid, till hvilken hon hör, ansluta sig till det historiskt
gifna, till skriften och den heliga historien.» (Kunde det icke
vara skäl att till det historiskt gifna äfven räkna den
upp-fattning af skriften, som fått sitt uttryck i vårt samfunds
bekännelse?).
Dessa grundsatser äro ju alla i och för sig goda och
be-ak tans värda. Men fråga är, om de ej i öfverensstämmelse
* När barnen, såsom det synes, få kunskap härom i l:a art. är nog ei
meningen att lära dem, att de äga ögon, öron och alla lemmar o. s. v. ty det
veta de nog förut, utan att lära dem tacka Gud för dessa gåfvor och tänka
på att dessa ting kunna ha betydelse för deras troslif. Se F. Herm. Kohh\
ililfsbuch II Theil, Breslau 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
