Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ofvan anförda axiom snarare böra tillämpas på
undervisningen än på läroboken. Skall det konkreta gifvas genom
undervisning, måste väl något finnas att göra konkret. Är
allt så lämpadt och tillämpadt, som ofvan sagts, då återstår
ej mycket för läraren att göra annat än att drifva en mer
eller mindre noggrann utanläsning af de religiösa satserna.
Vi erkänna villigt, att äfven i vår nuvarande katekes
finnas utgångspunkter och möjligheter nog för att få in
mycket af den äldre teologiens formuleringar, ifall man så vill.
Men vederbörandes mening har troligen ej varit, att man
skulle gå den vägen längre, än de gjort i sin utveckling.
Men å andra sidan ville de väl icke heller, att det skulle bli
en visdom för teologer och en annan för »icke-teologer», så att,
såsom förf. säger, »teologiens formuleringar måste vara
ofattbara för icke-teologer», utan att de förra skulle hjälpa de
senare till sin uppfattning. Att dock dessa stycken i
början kunde öfverflyttas till slutet af 2:a h., sedan man lärt
känna den treenige Gudens verk, medgifva vi gärna.
Prof. F. A. J. vill lämna »frågornas framställning och
formulering» åt läraren men ej själfva läroinnehållet. Det
skulle emellertid bli en brå besynnerlig och kanske tråkig
bok, som blott bestode af på hvarandra följande satser eller
lösa stycken, där inga frågor framställdes, som kunde väcka
något intresse för satsen, äfven om den vore skrifven på
yppersta vis. Man tänke härvid jämförelsevis på Norbäcks
teologi och vår katekes.
Den, som dagligen sysselsätter sig med katekesen,
märker nog lätt dess brister. Än kan där finnas ett svagt
uttryck för en riktig tanke, än ett missvisande uttryck, än ett
stycke, som består af idel negationer, än för mycket, än för
litet. Men med god vilja kan man dock vid undervisningen
inlägga ett rikare innehåll i det svaga uttrycket, utan
kritik göra det missvisande mindre farligt, taga det negativa
såsom vore det positivt och sedan insätta negationerna, lättare
vidröra det, som egentligen ej behöfde stå i läroboken, och
fylla ut det knapphändiga. Till sådan miskundsamhet har
man både rätt och plikt mot hvilken lärobok som helst.
Men hvarför besvara vi icke den uppställda frågan
jakande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
