Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den myndighet, som möter honom i samhället och i den
gudomliga rättsordningen. »Men om barnet af två eller tre
års ålder icke vill lyda utan med vett och vilja trotsar, skall
man smälla på lillan då? Hon förstår ju så litet än?»
invänder någon. Vi tillåta oss från en förf. låna följande
svar: »Om någon känner ett medel att hos små olydiga barn
-framkalla fullständig lydnad utan att använda kroppsaga,
så bör denne någon taga patent på sin upptäckt.» Men
för-äldramyndigheten, under hvilken benämning jag inbegriper
äfven deras myndighet, som helt eller delvis stå i
föräldrar-nes ställe, skall syfta högre än till lydnad på grund af
auktoritet. Den skall sträfva till att göra sig själf obehöflig
i en framtid. Huru detta sker, få vi tillfälle att längre
fram angifva, då vi komma att tala om den egentliga viljans
uppfostran och om de sedliga uppfostringsmedlen.
Öfva barnen i att begränsa och behärska sina drifter och
begär! lyder således en andra grundsats.
Då vilden är hungrig, tvekar han ej att skära ett stycke
ur det fällda eller kanske till och med själfdöda djurets
kropp och sluka det rått. Ingen torde förneka, att den
naturliga näringsdriften af denne vilde tillfredsställes på ett
högst naturligt sätt, men nog måste hvar och en medgifva,
att det naturliga här väl mycket närmar sig den natur, som
går på alla fyra. Själfve Rousseau torde näppeligen varit
med om en dylik återgång till naturen. Fråga vi, hvaraf
det kommer sig, att icke vi äta som vilden, så svarar man
med hänvisning på civilisationen. Men hvad är denna om
icke en uppfostran i stort sedt, där både den, som uppfostrar,
och den, som uppfostras, utgöres af hela folk och tiden för
uppfostran räknas i sekler?
Det är stor skillnad mellan de olika sätt, hvarpå
själf-bevarelsedriften tog sig uttryck i forna dagar samt hos
vildar och halfbarbariska folk ännu i dag och huru den yttrar
sig sig hos hyfsade nationer. Att döda sårade fiender och
göra krigsfångars lott så hård som möjligt ansågs fordom
och anses på vissa håll ännu i dag såsom ett naturligt
uttryck för själf be varelsedriften, under det hos andra folk
humanitetén lärt att bland de sårade icke göra en ond
åtskillnad mellan vän och fiende. De yttre formerna äro dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
