Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap lian fått, eller med andra ord att lif få bruk för
hvad han lärt. Visserligen får han ej alltid tillfälle att genast
i lifvet använda allt, hvad han lär sig, han får ej bruk för sin
kunskap. Men hvarken lärare eller lärjunge kan med visshet
veta, under hvilka omständigheter den senare kommer att
lefva och hvad han i lifvet får mest bruk för, t. ex. af
räkning, geografi, naturkunnighet o. s. v.
Likväl måste undervisningen vara sådan, att den ger
vederbörande möjligheter och impulser till att omforma sitt
själs- och kroppslif efter densamma.
Ehuru det sålunda — rätt sedt — i all undervisning bör
finnas något af bildamde och omformande kraft för lärjungens
själsförmögenheter, så har det dock först och i egentligaste
mening blifvit sagdt om kristendomskunskapen: »Den är ej
blott lära utan lif», d. ä. den är ej blott ett kunskapsämne
med förmåga att utveckla lärjungens själsförmögenheter utan
en kunskap, efter hvilken vi under hvarje lefnadsålder måste
anpassa vårt inre lif i önskningar och tankar och vårt yttre
lif inför både den synliga och osynliga världen, om vi vilja
vara och förblifva lyckliga. Och, när detta skett eller
börjar ske, då säga vi — och om det talesättet är man ense
— att någon eller mycken »frukt» kommit af undervisningen
i detta ämne.
Det första man i allmänhet kan säga om en frukt är,
att den i vanliga fall äger fröskal och kärna eller frö, som
botanisterna kalla det. Där nu dessa båda finnas, kunna vi
om dem säga: 1) Det yttre omhöljet och kärnan (fröet)
uppkomma vanligen samtidigt; 2) Skalet ger form åt och
skyddar kärnan; men kärnan alstrar lifvet vid förökningen; 3)
Skalet kan vanligen af sig själft föga förändra sig; kärnan
kan spränga sitt omhölje och skapa sig en ny form; 4)
Stundom värderas skalet endast för kärnans skull, såsom
händelsen är med våra vanliga sädesslag, där agnarna nästan anses
odugliga, sedan de lösgjorts från kärnan; stundom värderas
också kärnan för skalets skull, såsom det sker med bär och
frukter, då man med begärlighet förtär det läckra omhöljet
men kastar bort kärnorna. Så följas dessa troget åt i
naturens visa hushållning, och till och med barnet förstår af egen
erfarenhet att skilja det ena från det andra och att gifva hvart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
