Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett karaktärsdrag, som vid första påseendet liknar fasthet
men vid närmare undersökning visar sig bestå i
vidhållande af egna tycken, äfven när dessa bevisligen äro falska.
Detta är envishetens kännetecken, hvaremot karaktärsfasthet
är förbunden med en egenskap, som innebär förmåga att i
enskilda fall af kollision mellan skenbart lika starka motiv
väga grunder för och emot, och som kallas karaktärens
vitet. Det är frånvaron af denna, som t. ex. i den mänskliga
rättskipningen så lätt förvandlar största rätt till största orätt.
Öfning i själfbehärskning är således första steget mot
målet karaktärsfasthet. I denna öfning förenas till ett
begärförmågans och viljans uppfostran. Vi hänvisa därför till
den utredning af frågan, som förekommer i första häftet af
denna tidskrift för innevarande år. Vi upprepa blott, för att
mera betona saken, att en öfning af den art, som här är i
fråga, icke får, när det gäller barn, urarta till ett slags
vilje-gymnastik. Detta blir den, om man af barnet kräfver
försakelse för försakelsens egen skull.
Af viljans psykologi framgick vidare, att hvarje verkligt
beslut föregås af en öfverläggning. Denna kan räcka längre
eller kortare tid, i viktigare fall eller i händelse af medfödd
obeslutsamhet utsträckas öfver dagar, men ock inskränkas till
några minuter. Synes den alldeles uteblifva, så kan den dock
hafva ägt rum i en föregående tidpunkt, i hvilket fäll dess
resultat af viljebeslutet upphöjts till en allmänt gällande
grundsats i liknande fall.
Nu är det en känd sak, att barn gärna handla efter
ögonblickets ingifvelse. Huru ofta måste icke en lärare tillhålla dem
att tänka först och svara sedan. Men att tänka först, det är
att öfverlägga om hvilket svar bör gifvas på lärarens fråga;
och svaret, som kommer, är ingenting annat än utförandet af
det beslut, hvartill barnet genom sin eftertanke kommit.
Läraren trodde sig nog kanske inverka blott på barnets
intellektuella själslif, men samtidigt skedde dock en inverkan pä
viljelifvet. Hvarje fråga innebär en uppmaning till barnet
att själft pröfva, hvad som bör gifvas. En dylik pröfning är
helt enkelt en form af öfverläggning. Nu är visserligen denna
en förståndets sak, men af dess noggrannhet beror, huruvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
