Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beten. Icke talar det heller till flickans fördel, om man i
hennes byrå påträffar hvarjehanda ofullbordade virkningar
och sömnader. Och hvarken det ena eller det andra inger just
höga tankar om föräldrarne och deras uppfostringsmetod. Man
kan visserligen gå för långt i noggrannhet med barn i detta
hänseende. En yngling uttalade en gång den önskan, att
han aldrig gripit sig an med ett visst snickeriarbete,
emedan det drog mera tid, än han beräknat, och han behöfde
den för sina studier. På anmärkningen, att" det ju stode
honom fritt att låta det förra hvila, invände han: »Jag sade
hemma, att jag skulle göra det och det, och nu törs jag icke
komma hem, om det icke är färdigt.» Måhända hade vid
hans uppfostran ett ovist nit i denna punkt gjort sig gällande.
Jag nästan fruktar det just i fråga om den ynglingen. Men
detta upphäfver icke den allmänna giltigheten af följande
grundsats: » Vänj barnet vid att utföra ett en gång fattadt
godt beslut/»
Det gäller lika väl på det sedliga området som på andra,
att öfning ger färdighet, ehuru man icke talar om sedlig
färdighet utan om sedlig vana. Och får man icke på andra
områden vänta stora framsteg efter en kort tids öfning, så
får man ännu mindre göra det på det sedliga. Uppfostraren
väpne sig därför med tålamod! Efter barnens
utvecklingsgrad afpassade öfningar i själf behärskning, i eftertanke, innan
det handlar, och i uthållighet med ett påbörjadt arbete sköta^
så småningom i vanliga fall föra fram mot det åsyftade
målet: fasthet i karaktären.
Den tredje synpunkten vid uppfostran till en god
karaktär är, såsom vi påminna oss, frihet att utföra ett godt beslut.
Den, som hela sitt lif hålles i ett ständigt tvång, kan nog
hafva i sitt sinnelag goda förutsättningar, men till en
utbildad karaktär kommer det icke med honom, om icke bandet
lossas eller hans egen vilja blir nog stark att bryta tvånget.
Fara är dock, att om det senare sker, genombrottet blir så
våldsamt, att det öfverstiger gränserna för det måttfulla och
behärskade samt därigenom slår öfver i ett begärens
herravälde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
