- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 18 (1899) /
182

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid uppfostran till karaktär är därför nödvändigt, att de
unga få lära sig rätt använda friheten. Detta sker genom
öfning i fritt, själfständigt handlande.

Härvid är först att iakttaga, att de band, som den yttre
auktoriteten pålägger och måste pålägga den omyndige, så
småningom lossas. Historien är oss i detta hänseende en god
läromästarinna. Vi behöfva blott påminna oss t. ex. de
bonderörelser, som uppstodo i Ryssland omedelbart efter
lifegen-skapens upphäfvfcnde, och hvilka måste genom vapenmakt
kufvas. Huru långsamt det går för ett folk att lära sig rätt
använda friheten, därom vittna våra dagars erfarenheter i flera
än ett land.

I fråga om barn och ungdom gäller detsamma. Mången
yngling, hvars alla handlingar i hemmet öfvervakats med
ängslig småaktighet, söker utom hemmet taga skadan igen.
Att öfverskyla detta med det kända talet om att ungdomen
måste rasa ut, innan den stadgar sig, är icke rätt, ty
ungdomen skall tyglas, om den ej vill göra det själf. Men för
att sättas i stånd att göra det får den icke hållas i ständigt
strama tyglar.

Låt oss tänka på huru en moder lär sitt lilla barn att
gå! Först håller hon i dess båda händer. Sedan släpper hon
det, men hennes armar äro utsträckta emot barnet för att
hindra det från att skada sig, om det skulle falla. Om hon
( ständigt ledde det, finge det ju icke tillfälle att pröfva sina
krafter. I början får det på egen hand gå omkring i rummet,
därefter på gården, och slutligen öppnas gårdsgrindarna för
det. Så bör ock en småningom inträdande frihet gifva den
uppväxande gossen och flickan tillfälle att öfva sig i fritt,
mera själfständigt handlande och därigenom äfven lära sig
att känna det ansvar, som friheten medför.

I samband härmed står, att befallningarna så småningom
böra utbytas mot önskningar och råd. Någon har förträffligt
uttryckt denna tanke i följande ordalag: »Man befaller barnet,
ger gossen (och flickan) föreskrifter samt råder ynglingen
(och den unga kvinnan).» Skulle ungdomen icke låta råda
sig, så må ju befallningar äfven här användas, om man
nämligen förfogar öfver sådana maktmedel, att befallningarna kunna
göras effektiva. A andra sidan finnas så lättstyrda barn, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:46:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/18/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free