Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra metoden skall visa sig lämpligare*). Och häri se vi en
ytterligare förklaringsgrund till det förhållande, att metoderna
hittills kunnat så länge kämpa emot hvarandra, deri nämligen,
att de begge hafva sitt berättigande, hvardera för sin klass af
döfstumma, hvarför också kämparne å ömse sidor haft rätt,
om än blott delvis. Ty hade sanningen funnits uteslutande
på ena sidan, så skulle hon, under allt det allvarliga arbete,
som dock redan är nedlagdt på detta undervisningsfält, icke
kunnat motstås eller motsägas så länge som skett. —
Det torde vara upplysande att ett par ögonblick taga i
något skärskådande de svårigheter, som möta på vägen mot det j
för talmetoden uppstälda tilltalande och vackra målet: de
döfstumma skola lära att sjelfva tala till sin omgifning och - ’
8tå sin omgifnings tal. Fästa vi oss då först vid sjelfva detta
tal, som den döfstumme skall lära sig och med hvars tillhjelp j
han skall taga sig fram i lifvet, så träffa vi på den svårighet,
som mest faller lekmannen i ögonen. Lärjungens hörsel är i
alldeles ingen, eller så godt soin ingen; genom örat kan
således ljudet, ordet icke inläras, utan detta måste ske på en
# annan väg: med känselns och synens hjelp. Det är ungefär, ,
som om en döf skulle lära att spela ett instrument, icke ett, på
hvilket tonerna äro gifna, såsom klaveret, utan ett sådant som
fiolen, der det gäller för den spelande att sjelf i allo skapa de
toner, som äro i fråga. Hans hand och öga finge vara honom
allt; örat, som dock alltid blir det, hvarpå det hufvudsakligen
kommer an, då det gäller toner, kan icke lemna honom någon
ledning. Men det allra minsta missgrepp på strängen, den
allra minsta vridning på ett finger åstadkommer något
fullkomligt annat, än hvad som åsyftas, det vet en hvar. Visserligen
vibrerar strängen något olika vid olika toner, och handen kan
nog märka vibrationen; men fin behöfde i sanning den kän-
*) Att man redan under den första lärotiden skulle begagna endast tal,
utan alla åtbörder, är härmed ingalunda sagdt. Vid denna tidpunkt af den
döfstummes undervisning är uteslutande tal eller skrift helt enkelt omöjligt;
naturliga åtbörder kunna då icke undvikas. Hvad vi velat säga är, att så
snart som man med den döfstumme hunnit så långt, att det är möjligt
använda vårt språk i tal eller skrift, måste detta ske utan anlitande af
åtbörder, för så vidt man skall hafva någon utsigt att bringa den döfstumme till
någon nämnvärd förmåga att förstå och använda det samma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
