Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dock, huru oändligt stor vigt ligger ej härpå! Våra
dagars erfarenhet predikar väldigt om den makt det ligger på en
uppfostran, som ej är liktydig med blott undervisning. Kunskaper
äro goda att hafva, de äro värdefulla på alla områden, och de
blifva mer och mer oundgängliga för hvar dag, som går. Men
om de ej paras med en på det rätta riktad vilja, med hjertats
bildning, verka de mången gång skadligt. Den ryska nihilismens
ledare, de irländska skräckmännen saknas det ej kunskap, men
dem saknas vilja att göra ett rätt bruk af hvad de veta.
Men icke förty är det en mycket vanlig åsigt, att läraren icke
har någon annan uppgift än att inplanta hos lärjungen ett visst
mått af kunskaper, och hans duglighet uppskattas ej sällan endast
efter den färdighet han vunnit att på minsta möjliga tid göra
lärjungarne fullt förtrogna med den föreskrifna kursen. Denna
förmåga skattar jag ingalunda lågt. Tvärtom anser jag den vara
ytterst nödvändig, om läraren skall kallas god. Men denna
förmåga är ej det enda, jag fordrar af honom. För så vidt som all
undervisnings ändamål är uppfostran, så är läraren icke blott
undervisare, utan äfven uppfostrare. Medgifver man detta, då
måste man ock medgifva, att det icke är tillräckligt, om han blott
förmår att inplugga i barnen hvad kursfördelningen fordrar. Han
måste också verka på barnens hjertan. Och nyckeln till hjertat
heter kärlek. På kärlek är det rätta personliga förhållandet grundadt.
Kärleken har man väl i allmänhet hållit för tuktens rätta
bärare. Men ej så sällan har man helt ensidigt fäst sin
uppmärksamhet allenast på lärjungarne och af dem fordrat en kärleksfull,
barnslig vördnad för läraren, utan att taga hänsyn till dennes
förhållande till barnen. Det gifves lärare, som i ovist nit med till
despotism gränsande stränghet bemöta barnen, som med ytterlig
hårdhet straffa äfven sådana förseelser, som härflyta af barnsligt
oförstånd, och som sedan klaga öfver brist på kärlek hos barnen,
icke betänkande, att dé sjelfva äro skulden härtill. Lärjungen kan
icke älska läraren, om ej denne först älskar honom. Blott genom
lärarens af kristlig ande burna innerliga hängifvenhet for barnen
kan hos dessa den kärleksfulla vördnaden för honom uppstå, som
är ett hufvudvilkor för framgången af hans verksamhet som
uppfostrare.
En mycket vigtig sak är det derför, att läraren så umgås
med barnen, att hvart och ett bland dem tycker sig särskildt vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
