Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårligen svika ett dylikt förtroende: det är en hederssak att
motsvara det.
Men för att verka i denna anda fordras, att läraren med hela
sin själ är hängifven åt sitt kall. Det rätta personliga förhållandet
mellan lärare och barn är otänkbart, derest icke läraren egnar
hela sin person åt det kall han’; valt. Känner han sig ej med
hela sitt hjerta vara fäst vid de små, då uppstå säkerligen många
luckor i den del af hans verksamhet, hvars framgång just grundar
sig på hjertats förhållande till barnen. »Hjertan», säger Kellner,
»hjertan är det vi behöfva för våra skolor, för vårt folk och deras
barn, hjertan som blifvit värmda af Honom, som säger: gif mig,
min son, ditt hjerta och låt dinom ögon mina vägar behaga!»
2. För framgången af lärarens verksamhet är ordning
oundgänglig. »Ordning», säger Tegnér, »är arbetets häfstång, som
lyfter lätt äfven de tyngsta bördor; men oordningen är som ett
ur utan visare: det går och går, och ingen vet ändå hvad tiden
lider.» Gifves det något område af mensklig verksamhet, som
framför andra kan sägas vara i sitt fortskridande beroende af
ordning, så är det för visso lärarens. 1 skolan kräfves en ordning,
som låter hvarje sak sjte i rätt tid, på rätt plats och i lämplig
följd. Men en utan ringaste eftergift genomförd ordning är icke
blott nödvändig derför, att resultatet af skolans verksamhet helt
och hållet är beroende af henne, utan äfven derför, att den i
barndomen insupna vanan af ordning merendels sedan som en
ständig följeslagare ledsagar menniskan hela lifvet igenom. Om
det ock å ena sidan icke kan förnekas, att den ene af naturen är
böjd för ordning, den andre åter tyckes sakna allt sinne härför,
och man således hade skäl att befara, att lärarens arbete på den
senares utbildning till ordentlighet skulle visa sig som förspild
möda, så snart barnet lemnat skolan; så må man å andra sidan
besinna, att menniskan i många andra hänseenden genom trägen
öfning är mäktig af en utbildning, som ursprungligen alls icke
syntes vara öfverensstäm mande med hennes natur. Ordspråket
säger: vanan är andra naturen. Dess sanning har jag ej sett någon
förneka. Gäller denna regel på andra områden, så bör den väl
ock gälla i fråga om uppfostran och sålunda äfven i fråga om
uppfostran till ordningskärlek. Eller skulle möjligen denna
utgöra det enda undantaget härifrån ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
