Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gjorde det, och jag fick se något, jag aldrig förr sett, men
som jag ville finna i alla skolor. Närmast föll en öfverraskande
snygghet på de lika färgade omslagen för alla böckerna mig
i ögonen. Der funnos inga fettfläckar eller bläckplumpar; allt
var både in- och utvändigt renligt och nätt; ingenstädes var
der skrifvet för nära intill öfra eller nedra kanten; ingenting
var snedt eller krokigt; bokstäfver och siffror stodo der i sina
rader som soldater; alla streck under de lika afdelningarna
voro dragna sorgfälligt, som efter lineal; öfverskrifterna stodo
i midten — med ett ord: allt tilltalade en vänligt i sin bestämda
och genomgående ordning och symmetri. Förvånad grep jag
efter några i bordslådorna liggande skiffertaflor, på hvilka
barnen nyss skrifvit. Äfven här fick mitt öga samma fägnad.
Af huru välgörande inflytelse på hela lifvet måste icke
en sådan vana blifva för barnen, var min första tanke. Skola
de icke också i fråga om sin kropp och sin klädsel vinnlägga
sig om samma renlighet och snygghet, och måste icke det,
hvari barnet öfvats på skolbänken, inverka äfven utöfver skolan?
Bör det icke öfva sitt helsosamma inflytande äfven på själen,
och böra ej dessa barn växa upp till andligt och lekamligt
rena, till nyttiga, punktliga menniskor?
Den unge läraren gladde sig åt mitt synbara välbehag;
och på min fråga, huru han burit sig åt för att nå dylika
resultat, svarade han helt kört: »Jag ger aldrig efter, de måste
göra så, så är det en gång bestämdt». Under samtalets
fortsatta gång tillstod han mig gerna, att detta i början kostat
honom mycken mödai och att han endast genom den strängaste
konseqvens kunnat bringa det dit, han kommit. Nu visste
hans barn ej om annat och gjorde efter hans önskan, utan att
några särskilda tvångsmedel behöfde tillgripas. Men aldrig,
hade han låtit ens den minsta vårdslöshet gå för sig. Osnyggt,
dåligt arbete hade städse bestraffats antingen med nedflyttning
eller med åläggande att göra arbetet om igen. Detta senare
skedde under hans uppsigt på de fria eftermiddagarne i veckan,
och till en början hade han i följd häraf sjelf knappt haft
någon dag ledig. Fem minuter längre, och en uppgift kunde
skrifvas väl; hvarför skulle man då ej begagna sig af dessa
fem minuter? Och när han dikterade, så gjorde han detta icke
så, att han genom öfverdrifven brådska tvang barnen till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
