Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afseende. Det har dock stundom trängt sig på oss den tanken
att man varit benägen att härutinnan ställa allt för stora
anspråk på skolan och detta, märkligt nog, på samma gång som
man visat afgjord böjelse att beröfva henne de medel,
hvar-igenom det kunde blifva henne möjligt att motsvara dylika
anspråk. Skolan kan och skall utöfva en uppfostrande
inflytelse på barnen företrädesvis derigenom, att hon med omsorg
och trohet drifver undervisningen och derunder tillhåller barnen
att vara uppmärksamma och flitiga. Särskildt har skolan ett
förträffligt medel att verka på barnens hjerta, håg och sinne,
nämligen kristendomsundervisningen. Likaså bör hon både
under lärotimmarne och på rastestunderna upprätthålla nödig
diciplin och ordning. Men deremot tro vi, att man fordrar
för mycket af skolan, om man vill ställa henne till ansvar för
de oarter, som barnen utom skolans område, kanske just i
sjelfva hemmen, inlära och bedrifva. Föräldrar och målsmän
böra icke blott med skolan dela, utan de måste sjelfva bära
det drygaste ansvaret för barnens sedliga upptuktelse. Det
kan ej med rättvisa och billighet öfverensstämma, att man af
läraren fordrar öfvervakandet af barnens sedliga eller osedliga
förhållande i hemmen. Det har dock allt mer och mer blifvit
skick och bruk att framställa äfven sådana anspråk.
För-äldrarne, som haft vård om barnen under hela den för den
kommande sedliga utvecklingen så högeligen vigtiga
barndomstiden och som dervid kanske låtit de små uppväxa utan tukt
och Herrans förmaning i olydnad och odygd, äro, så framt
barnen kommit i skolan, mycket fallna för att skylla på skolan,
som endast under jämförelsevis kort tid om dagen och om
året rår om barnen, om hon icke genast förmår omskapa de
vanartiga varelserna. »Skolan är ju först och främst en
uppfostringsanstalt», — detta blir då ett slagord, som man gerna
hör och i tid och otid upprepar, hvarvid man häri söker tröst
och undskyllan för sin egen försumlighet i afseende på barnens
tuktan. Och hvad gör man för att främja denna hennes
förmenta egentliga uppgift? Huru upptager man, om läraren finner
nödigt att någon gång bruka faderlig myndighet — hvilket ju
är ett oeftergifligt vilkor för verkligt uppfostrande inflytelse —
och tuktar ett felande barn vare sig medelst nedsatta betyg
eller, om ej annat hjelper, hårdare aga? Man hör ej sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
