Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till en början måste jag bekänna, att det alltid väckt min
förvåning, att man vändt sig mot en »själlös och allt för långt
drifven utanläsning», blott för så vidt det gäller katekesen. Vi
fråga, kan icke en sådan utanläsning förekomma i hvilket ämne
som helst? Normalplanen föreskrifver (sid. 21) att »till skrifning
ur minnet väljas endast sådana stycken, som förut blifvit
noggrant genomgångna och af barnen återgifna». Föreskrifver den
ej (sid. 17), utom ett muntligt redogörande af det lästa eller af
läraren meddelade, »ett ordagrant inlärande af lämpliga stycken
företrädesvis de poetiska». Dessa äro visserligen på grund af
sin form och sitt innehåll för barnen tilldragande, men fordra
ock ett återgifvande, som ej felar på ett ord. Huru skulle ej
denna föreskrift kunna af en oförståndig lärare missbrukas?
Vidare föreskrifver normalplanen, att geografi, naturkunnighet,
historia o. s. v. skola läsas. Jag kan ej föreställa mig, att detta
gäller blott innanläsning, och så tror jag ej, att detta blifvit
någorstädes fattadt. Men blir det då lättare eller blir det mindre
»själlöst och långt drifvet», om en oförståndig lärare till barnen
ställer denna uppmaning: »Redogör för Sveriges insjöar, floder
o. s. v.; redogör för örats eller ögats byggnad, berätta Gustaf
Vasas äfventyr i Dalarne» e. d., än om han frågar: »Huru sker
afguderi?» e. d. i katekesen? Och de lärare, som så handla i
förutnämnda ämnen, äro visserligen icke få, och för min del
tvekar jag högeligen att kalla dem oförståndiga, i fall de
nämligen förut rätt förstått att sköta sin uppgift; i annat fall må de
så väl i ena som andra afseendet få denna benämning.
Då nu en sådan fara för öfverdrift vid utanläsningens
be-drifvande kan förefinnas inom hvarje läroämne, synes det mig
rätt egendomligt, att man stält katekesen afsides såsom en
alldeles egen företeelse, då det gält undervisningen. Jag har aldrig
kunnat riktigt fatta, hvarför denna skall betraktas nästan som
ett vidunder, för hvilket man ryggar tillbaka, och om hvars läsning
utantill man oupphörligt befarar att den skall blifva »själlös och
för långt drifven», såsom motionärerna uttrycka sig, »torr och
tråkig», såsom vissa säga, ett »katekespluggande» enligt andra.
Vill man derför varna för denna fara, hvarför ej då varna för
den i allmänhet och ej blott i en viss gren af ett visst ämne?
»Men», säger man, »vi hafva ju en historia bakom oss, som
mer än tydligt visar, att ett sådant missbruk egt rum före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
