Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta en förnuftig katekesutanläsning, äfven då det gäller den
antagna förklaringen, qvarstå, lika väl som man tål utanläsning i
allt annat?
Förträffliga äro de ord, hvarmed den bekante pedagogen A.
i Tidning för Folkskolan, n:r 4, 1881, afslutade sin art. öfver
hr Borgs motion. »Väl vore», säger han, »om lagar och
föreskrifter af detta slag hade förmågan att öfver skolråd, lärare
och barn nedkalla och i dem ingjuta den personliga andekraft,
som ingen lag kan åstadkomma, utan, hvad kunskapen om de
eviga tingen angår, endast han, som är kärlekens och helighetens
Ande.» I sådant fall skulle jag vara djupt tacksam, om en lag
kunde utfärdas, som gåfve lättnad i utanläsning, men i stället
gåfve ökad inläsning i barnens hjerta och lif af katekesens ord.
Sedan vi sålunda sökt visa, att katekesen bör bedömas i
likhet med andra läroämnen inom skolan, och på detta sätt sökt
skaffa den den i mångas ögon misskända rätten att få jämföras med
andra hederliga medborgare inom skolans stat, vilja vi tillse i
hvad mån utanläsning i allmänhet må i skolan bedrifvas.
I äldre tider lade man all vigt vid minnets öfning förmedelst
utanläsning. Läraren ansåg såsom sin uppgift nästan uteslutande
att förhöra eller utfråga det genom utanläsning inlärda. Ett
grundligt käpprapp, ett handplagg, en örfil utgjorde
understundom den enda förklaring, som gafs, i fall lärjungen
missuppfattat eller oriktigt inlärt något af den föresatta uppgiften. *
Visserligen blef denna förklaring ofta troget förvarad i
lärjungens minne och hade åtminstone den nyttan med sig, att
lärjungen vid mognare år mindes både denna och saken; men
för-vändt måste det i alla fall vara att genom en dylik metod med
hugg och slag allt jämt fylla minnet med ny spis, utan att
förvissa sig om, huruvida denna genom förståndets tillhjelp blifvit
smält eller icke.
Förr eller senare måste derför en reaktion inträda. Denna
inleddes genom Ratich (f 1635), hvilken dock gick till motsatt
ytterlighet, i det han uppstälde såsom grundsats, att ingenting
borde läsas utantill. Såsom orsak anförde han, att förståndet
derigenom skulle försvagas och förlora mycket af sin skärpa.
* Det är härom, som Topelius säger:
»Se’n drog jag bort till skolans lärda dater.
till knottrig lexa och en styf karbas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
