Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I hans spår; följde J. J. Rousseau, som förklarade krig mot all
utanläsning, ja, t. o. m. mot all undervisning, särskildt i religiösa
ting. I sitt 15:e år vet hans Emil ännu icke, om han har någon
själ. Kanhända skall han få veta det i sitt 18:e, ehuru äfven
då för tidigt. Den kateketiska undervisningen är en dårskap.
Barnets tro beror vanligen på uppfostringsortens geografiska läge
o. s. v. I mer eller mindre mån togo filantroperna och t. o.
m. Pestalozzi (f 1827) intryck af honom, i synnerhet då det
gäller utanjäsningen. Den senare önskar visserligen, att
värdefulla ting må inpräglas i minnet, tills de blifva oförgätliga, men
tillåter ej i sin skola någon utanläsning vare sig af något religiöst
eller verldsligt.
Den utmärkte J. Am. Comenius (f 1671) söker visserligen
en medelväg, då han säger: »Lärjungen må icke läsa något
utantill, som han icke fattat»; men spänner i sjelfva verket
bågen allt för högt; ty det torde väl ändock gifvas temligen
mycket, som är godt, ja nödvändigt att inprägla i minnet, ehuru
det ej blifvit fattadt, ja, kanske ej ens kan fullt fattas åtminstone
ej på lärjungens då varande ståndpunkt. Men ehuru vi ej i dess
vidsträcktare betydelse kunna gilla denna sats, så ligger dock
den stora sanning deri uttalad, att å ena sidan utanläsning kan
och bör förekomma samt att å andra sidan läraren må göra allt
sitt till för att göra det, som förelägges lärjungen till hemarbete,
så vidt möjligt är, fattbart för honom. Detta har ock efter
mycket vacklande under föregående årtionden blifvit den
grundsats, vid hvilken den nyaste pedagogiken stannat.
Men för att nöjaktigt besvara detta spörsmål är det för
visso ej nog att blott se, huru man historiskt funnit en
medelväg mellan allt för mycken och alls ingen utanläsning. Det
egentliga svaret måste väl framgå ur en betraktelse af
beskaffenheten hos det barns naturliga utveckling, som skall öfva den
samma, samt af beskaffenheten hos de läroämnen, på hvilka den
öfvas. Derför blir det nödigt att betrakta saken just med hänsyn
till dessa båda vigtiga faktorer. För korthetens skull inskränka
vi oss här till en öfversigt af barnets naturliga utveckling under
den tid, som vanligen plägar kallas skoltiden (6—14 år). Härvid
vilja vi hufvudsakligen ansluta oss till en tysk pedagogs
framställning och detta så mycket mer, som hans tankar synas
temligen noga öfverensstämma äfven med våra förhållanden.
Tidskrift för folkundervisningen, årg. 1884. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
