Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häraf inses lätteligen, hurusom det är nödvändigt att rätt
ställa de särskilda ämnena i förhållande till barnets utveckling;
men lika vigtigt är ock att vid utanläsningen inom hvarje
särskildt ämne iakttaga nödig varsamhet, om man vill följa
»naturens metod såsom urtypen för alla metoder».
Först och främst måste då läraren tillse, att det, som skall
läsas utantill, verkligen är af den beskaffenhet, att det förtjenar
att fästas i minnet, att han genom en passande förberedelse
söker göra ämnet och särskildt den för utanläsning bestämda
uppgiften begriplig och på samma gång kär för barnen. Ju
mindre man i detta fall kan gå bokens ord i förväg och ju mera
man kan väcka önskan att få se hvad läroboken säger, desto
bättre. Uppgiften må så vidt möjligt är noga afpassas efter
lärjungens förmåga. Härvid måste läraren å ena sidan vakta sig
för att öfveranstränga och å andra sidan för att genom allt för
stor efterlåtenhet lägga hyende under lätjan och vårdslösheten.
Vid sina fordringar på ordagrant återgifvande må han hellre
fordra litet men säkert än mycket och osäkert. Detta
förfaringssätt skall småningom stärka det svaga minnet och göra det lilla,
som blifvit säkert inhemtadt, kärt och värderikt för barnet sjelft.
Då det genom utanläsning inlärda skall förhöras, må läraren
hellre genom ledande frågor framkalla det, som skall sägas, än
att föresäga enstaka begynnelseord och satser för att på detta
sätt liksom gifva barnet begynnelsen till det, som skall
framställas. Härigenom erhålla barnen en viss säkerhet och
öfver-vinna den förderfliga oseden att vänta början till allt från
lärarens mun.
Slutligen bör det genom utanläsning inhemtade flitigt
repeteras samt vid lämpliga tillfällen i sammanhang med annat
användas. »Repetion är studiernas moder», säger ett gammalt
ordspråk, och intet torde vara helsosammare för en verklig
inöfning af det i minnet inpräglade än just ett sådant
åter-hemtande af det inlärda. Härvid må man dock undvika dels
att oupphörligt använda det inlärda, dels att icke alls använda
det. I förra fallet blir detta i barnens ögon mindre värderikt,
i senare fallet kan det lätt blifva glömdt.
Bedrifves utanläsningen på nu antydda sätt, så tro vi, att
den, i stället för att skada, tvärt om i betydlig mån gagnar;ja,
vi skulle kunna säga, att den t. o. m. är ett oeftergifligt vilkor•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
