Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men missbruket, som i dessa ord så starkt gisslas, upphäfver
dock ej det rätta bruket af utanläsning äfven på religionens, på
katekesens område. En Luthersk pedagog säger härom: »I
religionen har utanläsningen en vigtig uppgift. Det religiösa
lifvet sjelft låter sig visserligen ej inläsas eller inläras, och om
någonsin, så borde man här inlägga en protest mot utanläsning
och minneskunskap. Men den fullkomliga religionen,
kristendomen, trädde historiskt in i verlden. Den begynnelse, hvarmed
det skedde, var det eviga ordets menniskoblifvande (Joh. 1: 14),
det (ordet) har framstält sig i verk och ord, och hela Kristi rike
har antagit en ande-kroppslig natur. Derför är det lätt
begripligt, att undervisningen om kristendom och i kristendom ej kan
vara en rent andlig. Det gifves här ej blott historiska
tilldragelser för vetande och minne, hvilka förberedt, grundlagt och
bestyrkt den samma (Bibi. hist. i G. och N. T.), utan äfven
vittnesbörd ur ordet, deri sanningens Ande för alla tider talat
och gjort sig känd (kärnspråk ur den H. skrift och summan af
den kyrkliga bekännelsen). För den rationaliserande pedagogiken
var naturligtvis utanläsning af religiösa ting en stötesten och är
det ännu. Men hon har ock, under det allt för henne uppgick
i.vetancle om religion och i moraliserande, under det hon
gynnade det fria tänkandet om dessa ting i samma mån som hon
sökte spara minnet, mycket bidragit till den okunnighet, ihålighet,
ytlighet och tanklöshet i kristliga ting, hvaraf vårt folk nu för
tiden i alla kretsar lider, i de högre proportionsvis mer än i de
lägre.»
Detta yttrande må, på samma gång det ger berättigande åt
en sund utanläsning och visar följden af dess afskaffande, äfven
gälla hvad det kan gent emot den rättslärdes ord, som anfördes
vid sista kyrkomötet. Genom utanläsning ansågs kristendomens
ande kunna vika och ett »intensivt troshat utbreda sig inom de
bildade klasserna». I viss mån kan detta möjligen vara sant;
men månne icke detta i vida större mån skett genom den
litera-tur, som i tid och otid beklagat sig öfver eller kanske
understundom rent af hånat katekesutanläsningen och dermed på det
mest intensiva sätt ingjutit ringaktning, ja förakt i folkets sinnen
ej blott för katekesen utan hvad värre är för de sanningar, som
så väl »de bildade klasserna» som ock »massorna», låt vara på ett
oförståndigt sätt, fått lära i sin ungdom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
