Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej, att menniskoanden såsom ändlig icke har en obegränsad
och oändlig förmåga att tillegna sig, utan en begränsad; och
att ju mindre utvecklad anden är, dess mindre är han i stånd att
i sig upptaga och förarbeta en mängd vetande, som går utöfver
ett hans kraft motsvarande mått. Gifver man anden mer, än
han kan förarbeta, skola de skadliga följderna deraf förr eller
senare visa sig. Förvirring, oklarhet, ytlighet, olust,
förslapp-ning till kropp och själ skola blifva frukterna af en
undervisning, som går ut på att hopa i barnet en så stor mängd vetande
som möjligt. Och detta vetande, som bvarken blifvit med
klarhet uppfattadt eller fått utöfva något inflytande på känsla och
vilja, skall ej blifva till något gagn. Det, som blifver qvar i
medvetandet, skall »ligga så att säga på andens yta som en
främmande, död, onyttig hop» (Pfisterer). Det är derföre af
största vigt, att mängden af vetande, som barnen skola inhemta,
inskränkes till det mått, som de kunna tillegna sig och göra till
sin andliga egendom.
Men det är ej nog dermed, att undervisningen noga
begränsas till ämnenas antal och till omfånget, som i hvart och
ett af dem skall genomgås; utan man måste ock se till, att
undervisningen begränsas äfven i qvalitativt hänseende, d. ä.
att man med hänsyn till innehållet ej meddelar barnen något,
som går utöfver deras förmåga att fatta eller för hvilket de ej
kunna hafva något intresse.
Icke allt är för alla. Derutaf att något i och för sig är
god t och nyttigt att veta, följer ej, att det bör blifva föremål
för undervisningen i skolan. I henne bör endast sådant
meddelas, som är passande för den omogne, i utveckling stående
anden. Ingen lär väl kunna förneka, att det gifves allahanda
kunskapsföremål, hvilka kunna uppfattas af den mognade
mannen och för hvilka han kan värmas, men hvilka ligga öfver
gossens förmåga att fatta och för hvilka han ej har något
intresse. Men det, som barnet ej kan fatta och för hvilket det
ej har något intresse eller för hvilket ej något intresse hos det
på normalt sätt kan väckas, passar ej för detsamma, emedan det ej
kommer till mötes något behof, som i allmänhet förefinnes hos
barn i det utvecklingsskede, som är i fråga, det må för öfrigt
vara aldrig så nyttigt att hafva kunskap deri under det
kommande lifvet. Barnet kan omöjligen göra ett sådant kunskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
