- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 3 (1884) /
134

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunskapernas stora rike och låtom sanningens ljus stråla in
äfven i dessa förmörkade själar. Har det lyckats oss att väcka
ett kunskapsbegär der inne, så böra vi ock söka att tillfredsställa
det. — Gäller deremot frågan de enskilda individerna, så blir
svaret olika, beroende af den större eller mindre mottaglighet
för kunskap, som kan finnas hos den ene eller andre. Det
gif-ves sådana idioter — vi tala nu icke om dem, som visa sig y ar a
alldeles oemottagliga för all slags intellektuel utbildning och
med hvilka således ingen egentlig undervisning kan komma i
fråga — hvilka oaktadt alla ansträngningar aldrig komma längre
än till en staplande förmåga att i ord uttrycka sina tankar; några
bibliska berättelser och några enkla trossanningar äro ofta hela
deras kunskapsförråd. Andra åter, som äro af naturen
lyckligare lottade, kunna hinna jemförelsevis ganska långt; och utan
exempel torde det icke vara, att idioter hafva fullt nöjaktigt
inhemtat de för en vanlig folkskola stadgade lärokurserna i de
särskilda undervisningsämnena. Men emellan dessa, så att säga,
båda flyglar befinner sig den stora mängden, af hvilken den ena
eger förmåga att i ett läroämne hinna längre, medan den andre
gör större framsteg i ett annat. Man torde göra väl genom att
vid undervisningen gifva akt på den enskildes anlag och låta honom
längre fortskrida på det område, der han har lättare att
orientera sig, blott man icke låter honom blifva främmande för sådana
ämnen, hvilka, såsom läsning och skrifning, äro egnade att gifva
honom vissa för lifvet nödvändiga färdigheter eller, såsom
kristendomskunskapen, hafva en i religiöst och moraliskt afseende
oersättlig betydelse. Största förhoppningen om framgång i
undervisningen har man dock, när denna har till föremål sådana
ämnen, hvilka kunna genom åskådning tydliggöras; det rent
abstrakta är och förblir för mängden af idioter en »terra
incog-nita» och hvad de på detta område inlära,1 är vanligen ingenting
annat än en af minnet inhemtad lexa.

Hvilka helst än de ämnen må vara, med hvilka
idiotundervisningen sysselsätter sig, så är det alltid af vigt att iakttaga, att
undervisningen i sträng följd går framåt utan alla språng och
blott steg för steg. Visserligen är nu detta en regel, som gäller
vid all undervisning, som vill göra anspråk på att hafva den
rätta anläggningen. Men vid idiotundervisningen kan denna
regel icke åsidosättas, utan med fara att varda helt och hållet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:44:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/3/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free