Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en årslång skolpojkssituation». Vi tro icke, att en sådan
anordning skulle blifva lämplig. Visserligen är det sant. att
den, som vill blifva folkskolelärare (eller lärarinna) på privat
väg skulle kunna förskaffa sig kunskaper, hvarmed han
möjligen skulle kunna reda sig i en examen, men de kunskaper,
som inhemtas på privat väg, blifva vanligen mera ytliga än de,
som inhemtas vid ett läroverk. Privatisten skaffar sig vanligen
icke tillfälle att få sitt vetande allsidigt belyst och förklaradt
såsom vid läroverket. Kunskaperna blifva för honom ofta mera
en minnes- än en förståndssak och icke så sällan »slår han
dem i sig». Men för folkskoleläraren är det i synnerhet nödigt
att hafva grundliga insigter i det lilla han lärt, och det får
han snarare, om han vistas någon tid vid ett seminarium, än
om han i en hast förskaffar sig dem som privatist. Han
be-höfver derför icke genomgå alla klasser; det är ju icke något
hinder för att intagas till och med i högsta klassen, i fall han
är mogen derför.
Angående folkskolelärarnes praktiska utbildning säger herr
F. B., att den vid seminarierna är »alltför stel och ensidig,
anlagd som den är på att undertrycka individualiteten och
stöpa alla i samma form», samt vidare på ett annat ställe: »då
alla skola erhålla samma handledning, läsa samma lexor,
inpränta samma meningar, inöfva samma handgrepp och i
allmänhet göra allt på ungefär samma sätt, så måste följden blifva
död och förstening». Vi tro icke, att det vid seminarierna är
så illa stäldt som det låter, att undervisningen är så »stel och
ensidig och afsedd att stöpa alla i samma form». Hvad är
egentligen meningen med dessa fraser? Skall kanske
semi-narieläraren vid praktiken icke använda och förorda någon
metod eller skall han påpeka alla möjliga metoder och låta eleven
välja hvilken han vill? Att undervisa utan någon metod alls
är väl hufvudlöst och kan icke gerna gå för sig. Att vid
hvarje ämnes behandling det kan finnas flera metoder att välja
på är en känd sak, men att somliga kunna vara mindre
ändamålsenliga och åstadkomma »död och förstening» är också
bekant. Såsom exempel vill jag endast anföra en, som användes
af en folkskolelärare för någon tid tillbaka vid undervisningen
i svenska historien: Eleverna fingo lära sig utantill den ena
biten efter den andra och läsa ordagrant upp den utan några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
