Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G—ms ord bestå i en lättnad för lärare och barn vid
behandlingen. Men jag fruktar (ty jag har aldrig försökt detta sätt),
att denna läsning och den lättnad, hvarom här talas, skulle vara
i stånd att förrycka hela katekisationen och göra den
motbjudande för både lärare och barn. Ty sedan läraren gjort sin
inledning och läst stycket, huru skulle han sedan fortsätta?
Månne ej med några ord sådana som: Vi vilja nu samtala om
det vi läst och dylikt. Men huru tråkig skulle icke denna
syntetiska utredning blifva för läraren och icke mindre för
lärjun-garne? Läraren har ju högt och med god betoning läst en del
eller allt af det, som de borde lära sig till nästa gång. De
hade ju nu hört det, som borde vara hufvudsaken,
samman-fattadt i katekesstycket. Alltså vore det ju ock tid att ju förr
desto hellre få börja öfverläsningen. Men tag bort denna
läsning, som liksasom sönderskär lektionen i två delar, så står den
af oss förordade syntetiska lärogången qvar, der samtalet stilla
och lugnt skrider framåt, tagande i anspråk förstånd, vilja,
minne och framför allt, om undervisningen rätt sker, hjertat.
Vi kunna nämligen icke sätta målet med preparationen af en
kristendoms-uppgift så lågt, som författaren synes oss hafva
gjort, då han säger (sid. 91): »Syftemålet med all preparation
af en lexa är väl egentligen att i förväg göra barnen så pass
förtroliga med dess innehåll, att de kunna under öfverläsningen
med minnet* tillegna sig detta». Oss synes deremot här ligga
största vigt uppå, att ej blott minnet tillegnar sig det, som
in-läres, utan att förstånd, minne, vilja, känsla, korteligen hela
hjertat tillegnar sig det på samma gång. Och denna
assimilation mellan de kristliga sanningarna i katekesen och barnens
själslif måste enligt vårt förmenande förberedas just genom
preparationen. I all synnerhet gäller detta om
katekesundervisningen, som så förfärligt lätt vill blifva en blott minnets sak.
Men naturligtvis kommer vid en sådan förberedelse
tyngdpunkten att förläggas till preparationen och ej till förhöret. Hr
G—m tyckes i detta fall vara af alldeles motsatt tanke med
mig. Men är det icke numera en, snart sagdt, allmän
pedagogisk grundsats att så rätteligen bör ske? (Skulle vi börja en
diskussion derom, kunde detta föra oss allt för långt från ämnet).
* Knrsiveradt af svaranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
