Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorda, låter lärjungarne genomläsa uppgiften i boken under
erinring om hvad som blifvit berättadt och med aktgifvande på
rättläsning, betoning o. d.
Så använd, har berättelsemetoden onekligen många fördelar,
hvilka af flere blifvit påpekade. Den muntliga framställningen
sätter fantasien i en mycket lifligare rörelse och är vida
begripligare än en skrifven berättelse. Det talade ordet banar sig
lättare väg till hjertat än det skrifna. Glädje, sorg, skämt och
allvar kunna lättare och med mera intryck återgifvas muntligen
än skriftligen. Läraren kan uti hela sitt beteende gifva liksom
en förkroppsligad bild af den i berättelsen framträdande och
handlande personligheten, utan att han derför behöfver uppträda
såsom någon skådespelare.
Genom en sådan muntlig framställning skulle man i
synnerhet på det lägsta stadiet t. o. m. kunna undvara någon egentlig
lärobok i historia och i stället låta läseboken ersätta denna,
särdeles som jag lagt märke till, huru den kortfattade läroboken
med sina kanske vackra, men bildlika och abstrakta talesätt,
mången gång synes försvaga den konkreta totalbild af händelsen,
som barnet fått genom det muntliga föredraget. Detta är ju
också normalplanens mening.1)
I vår tid är dock ingenting vanligare, än att man nästan i
alla ämnen öfverskattar den muntliga meddelelsen, men
underskattar betydelsen af det i skrift upptecknade. Derför hör man
icke sällan, huru mången går så långt i sin tro på den muntliga
framställningens ofelbarhet, att han anser sig t. o. in. kunna
undvara både läse- och lärobok. Detta vore dock, för så vidt vi
kunna förstå, att fordra allt för mycket af läraren. Man skulle
förvandla historieundervisningen till ett berättande af roliga sagor,
hvilka, alldenstund barnen icke sjelfva i hemmet kunde inöfva
dem, skulle glömmas nära nog lika fort, som de berättades. Och
der de icke glömdes, skulle de snart nog i betydlig mån
vanställas genom barnens svaga uppfattningsförmåga. — Vi torde
litet hvar hafva någon erfarenhet af denna menniskans förmåga
att ombilda muntliga berättelser. — På detta sätt tror jag, att
historieundervisningen för läraren skulle blifva ett mer eller
mindre arbetsamt — »huggande i vädret». I detta fall måste
*) Se vidare härom i uppsatsen: Om historiens värde och nytta af
Carl K—n, Tidskr. för folkunderv., årg. 1882, ss. 148, 149.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
