Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket svårt för läraren att ställa sin undervisning så, att den
blefve af verkligt gagn för alla barnen; att då undervisningen
blefve för svår för några, för lätt för andra, fara vore, att barnen
skulle blifva ouppmärksamma och tanklösa, och att god disciplin
ej skulle kunna uppehållas. — Beträffande de tysta öfningarna
hafva vi så många gånger sökt framställa skäl för deras
användning, att vi ej anse oss nu behöfva upprepa dem. Vi vilja
här endast anföra hvad den som dugande skolman bekante
seminariedirektor Largiadér i Strassburg säger om de tysta
öfningarna: »Vanligen anser man det gynsammast, att läraren i
sin klass har endast en afdelning barn. Denna åsigt är dock
falsk. Fördelaktigast är, om läraren har två klasser att
undervisa samtidigt. Har läraren att undervisa tre klasser samtidigt,
blir tiden för den muntliga undervisningen väl kort, under det
tiden för de tysta öfningarna blir väl lång. De olägenheter,
som uppkomma häraf, äro emellertid icke så stora, som de
synas vara vid första ögonblicket, ty under sådana förhållanden
blifva barnen »mycket sjelfständigare i sitt vetande och
kunnande och behålla det lärda mycket säkrare.» — Man får
nämligen icke förglömma, att resultatet af den undervisande
verksamheten, isynnerhet dennas uppfostrande verkan, mycket mindre
beror på antalet klasser, som samtidigt undervisas, än på
antalet barn. Äro t. ex. barnen, som skola undervisas samtidigt,
sextio, så kan läraren egna hvarje barn öfverhufvud en minut
under en timme, antingen de utgöra blott en klass eller bilda
flere sådana. Men undervisningens verkan på hvarje särskildt
barn är väsendtligt beroende af huru ofta det frågas och huru
ofta och huru länge det sjelft får tala. Det stumma åhörandet,
äfven om barnet derunder följer undervisningen med mycken
uppmärksamhet, utöfvar mycket mindre inflytande än det
verksammare deltagandet, som blir en följd deraf, att barnen få
tala, när de besvara frågor eller annars lösa uppgifter, som de
fått sig förelagda. Att klasserna, som samtidigt skola
undervisas, kunna blifva för många, är naturligt. Flere än fyra torde
de ej böra vara.
Under den senare tiden hafva allt flere skolor blifvit så
anordnade, att flera lärare blifvit anstälda vid dem. I
sammanhang dermed uppstår frågan, om det är fördelaktigare att ordna
undervisningen så, att hvarje lärare läser alla ämnena i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
