Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den omständigheten, att den allt för stora strängheten i
uppfostran kan blifva orsak till barnens lögnaktighet, leder
ovilkorligen till den vigtiga grundsatsen, att uppfostraren ej
bör bedöma hvarje osanning allt för strängt. Endast den
af-sigtliga och ur osedliga motiver framgående afvikelsen från
sanningen bör betraktas såsom egentlig lögn. »Barn afvika
ganska ofta från den objektiva sanningen; men i många fall
utan ond afsigt, ja, utan medvetande af, att de afvikit från
sanningen, t. ex. i leken och i fantasien. Barnet ljuger efter
sitt förmenade icke i dessa fall, ty det håller sina fantasifoster
för sanna. Ofta händer ock, att det berättar med allt för liten
noggrannhet, ja, falskt, emedan tingen och tilldragelserna
förefalla det annorlunda, än de äro, till följd af oriktig åskådning
och uppfattning, eller emedan det uppfattat dem allt för ytligt,
eller emedan det förgätit ett och annat, eller emedan det ej
har språket tillräckligt i sin makt för att kunna nog tydligt
och noggrant framställa hvad det skall meddela. Att i dylika
fäll påstå, att barnet ljuger, visar brist på pedagogisk takt.
Det är emellertid ej alltid lätt att afgöra, om barnet talar osant
med vett och vilja, eller af någon annan anledning. Med
hänsyn härtill säger Palmer: .»Beträffande barn med ovanligt
liflig fantasi måste man ihågkomma, att de ej veta gränsen
mellan verklighet och inbillning. Det skulle derför vara ett
pedagogiskt misstag, om man för denna orsak behandlade dem
som lögnare. Men likväl må ej förgätas, att sådana barn, om
de märka, att de med sina fantasier roa andra, lätt kunna blifva
verkliga lögnare.»
Huru dessa små oskyldiga lögnare, som man skulle vilja
kalla dem, böra behandlas, är lätt att inse. Man lede dem
småningom till riktig uppfattning, till noggrannhet vid
berättande, till användande af rätta ord och uttryck dervid; man
göre dem uppmärksamma på deras fel; vise dem, huru de
kunna komma till klara och bestämda föreställningar; stärke
deras minne; söke att väcka hos dem kärlek för sanningen
och att ingifva dem afsky för allt osant väsende.
Slutligen må lärares uppmärksamhet fästas på följande.
Om läraren märker, att ett barn talat osanning, vise han med
allvar, hviiket fel, det begått; men akte sig dervid att allt för
bjert framställa det och allt för mycket öfverdrifva dess skuld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
