Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dades den skola, som sällskapet för folkundervisningens
främjande underhåller i Stockholm, på det sättet, att en lärare
skulle samtidigt undervisa flere klasser och dervid omedelbart
undervisa en del af barnen och sysselsätta de öfriga med tvsta
ö&ingar. Till denna s. k. normalskola skulle lärare från landets
skilda orter få komma för att lära sig sköta en sålunda
anordnad skola. Men försöket bar inga goda frukter. Detta berodde
derpå, att lärame, som anstäldes vid skolan, ej hade tillräcklig
erfarenhet och dessutom saknade det intresse för saken, som
var af nöden, för att de skulle egna sig deråt med all sin kraft.
Tvärtom torde det kunna sägas, att de använde de
ifrågavarande öfningarna med en viss ovilja och under känslan af
att de ej rätt förstodo sig på dem. Afven skolans styrelse var icke
i stånd att visa, huru föreskrifterna om användningen af tysta
ö&ingar skulle tillämpas. Medlemmame deraf cgde hvarken
tid eller den insigt och erfarenhet, som kräfdes för att kunna
leda den nya inrättningen i den riktning, i hvilken man ville
införa den svenska folkskolan. För att de tvsta öfningarna
skola blifva rätt fruktbringande, är det nämligen nödvändigt,
att de skötas enligt ett i särskildheter väl genomtänkt och
genom-fördt system. Statsrådet Carlson var ock i begrepp att utsända
en person till Schweiz med det särskilda uppdraget att studera
de tysta öfningarna. Men den person, som tillfrågades, om han
ville mottaga uppdraget, var ej böjd derför, och dermed afstannde
saken. Kanske skulle studieresan till Schweiz ej heller hafva
medfört det dermed åsyftade gagnet. Vi tro nämligen, att
det schweiziska systemet ej lämpar sig för våra förhållanden,
utan att vi böra slå in på en annan väg. Emellertid hafva vi
ej kommit synnerligen långt med ordnandet af våra tysta
öf-ningar. De anses alltjämt af ett stort antal lärare som ett
oundvikligt ondt, hvars egentliga betydelse ligger deruti, att
man i dem har ett medel till barnens sysselsättning; men att
denna sysselsättning kan ordnas och ledas så, att den medför
mycket gagn, det vill man ej tro. Man egnar den derför ej
förtjent uppmärksamhet; man ordnar den ej planmessigt; man
öfvervakar den ej; man ser den fortfarande med ovilja och
misstro. Hvarpå beror nu detta? Vi hafva förut flere gånger
påvisat orsakerna dertill. Regering, seminarier, inspektörer,
Tidskrift för folkundervisningen, årg. 1888. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
