Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eftei kort förberedelse, som väl alla lärare böra lemna, när ny
större exempelafdelning böljar i ny klass. Anmärkning till ex.
81—4 ord — hade kunnat vara alldeles borta. Att formen
för ex. 66 är olämplig, kan jag icke inse. Och hvad ordningen
mellan ex. 67—69 angär, så är den äfven riktig enligt den plan,
som följts. Om det å ena sidan är en enhetlig plan att låta
alla tal innehålla ett antal af en viss talsort, så är det ock en
enhetlig plan att såsom grund för räknesätten låta det hela
bestå af alla sina delar. De uttryck, som nödvändigt behöfva
användas till en böijan (åtminstone i första årsklassen), blifva då
högst få, och sammanhanget mellan räknesätten kommer osökt
fram, ehuru man ej behöfver betona det. Först blir det då fråga
om att söka a) det hela eller b) en del, det förra genom
addition, det senare genom subtraktion. Det skall ske redan med
kulramens användande i småskolan, (a) Ex. 1 + 6 = 4). 1
senare fallet blir frågoformen först denna: Hur stor är den andra
delen, om det hela är 4, och den ena delen är 1? Derefter
följer såsom den andra i ordningen: Huru mycket skall läggas
till 3, för att det hela skall blifva 4? (x + 3 = 4.) Sedan böra
följa efter hvarandra: Hvad återstår . . .? Huru mycket mer
och huru mycket mindre? o. s. v. Detta förfaringssätt leder
omedelbart till det rätta sättet att pröfva svarets riktighet i
sub-traktion8exem pel.
I ex. 189 (sid. 25) hade visserligen b) kunnat föregå a).
Framställningen hade då blifvit lika med den i ex. 179. Men
som barnen af de föregående ex., ex. 179—188 (29 uppgifter),
bort få klart för sig, att man börjar multiplikationen med den
mindre talsortens antal, så är ganska likgiltigt, om såsom
inledning till 27 x 28 b&jas med 20 x 8 eller med 7x8. Att
dervid uppdela 20 x 8 i 2 uppgifter enligt ex. 173 synes mig
ock vara öfverflödigt i räkneboken. Lärarinnan bör antingen
genomgå ex. liknande ex. 189 eller, om hon ej skulle hinna
det, gifva en ledning jemte hänvisning till ex. 173 för uträkning
af 189 a. — Uppställningen i ex. 180—188 (sid. 24, 25) afser
att lära såväl lärare som lörj ungar inse, att det är lika lätt att
mångfaldiga ett ensiffrigt tal med ett två- eller flersiffrigt som
att kasta om ordningen mellan dem och mångfaldiga det
två-eller flersiffriga talet med ett ensiffrigt. I 180—185 (18 uppgifter)
uppstår intet »minne» ; i ex. 186—188 (8 uppgifter) uppstår der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
