Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och om de uppgifter, som nu skola lösas. Vid undervisningen
i geografi afser man först och främst att lära känna
fäderneslandet och dess fysiska och politiska förhållanden.
Hvad sjelfva undervisningssättet beträffar, har äfven det
blifvit allmänt beundradt och efterföljdt; det har ju också sina
starka sidor. Regeln, att man bör utgå från åskådningen,
genomföres med oeftergiflig stränghet. I ämnen, i hvilka
åskåd-ningsmedel endast i ringa grad förekomma, genomgås
innehållet först så noggrant och åskådligt, gradvis och långsamt,
att uppfattningen växer fram, innan det blir tal om att lära
och återgifva. Vid sjelfva examinationen kommer alltid
lärarens spörsmål först, och när derigenom uppmärksamheten är
väckt och tankarna äro satta i rörelse, nämner han ett namn.
Svaras rätt — och detta inträffar vanligen —, kommer ett nytt
spörsmål och derefter ett nytt namn o. s. v. —; svaras det orätt,
ställer läraren i regeln frågan till ett annat barn. — Han
sysselsätter sig aldrig länge med ett enskildt barn, och klassen har
alltid känslan deraf, att spörsmålet gäller dem alla, och att det
enskilda namnet, som nämnes, är en tillfällighet. Man träffar
derför stor uppmärksamhet i skolan; det är ett undantag,
om någon öfverraskas med att sitta ouppmärksam. Klassen
blifver på detta sätt ett helt, ett litet samfund, i hvilket hvar
och en enskild känner sig hafva gemensamma pligter och
gemensamt ansvar. Samfundskänslan utvecklas härigenom. Det
sparsamma beröm, som gifves för rätta svar, skall lära lärjungarne
att göra sin pligt och känna sig tillfredsstälda deraf.
Fullständiga och korrekta svar kräfvas med nästan pedantisk
stränghet, och den fordran lärer i sanning barnen att tänka och
tänka klart, innan de tala. Att de skola svara högt, fordras
också i så hög grad, att det stundom mer skrikes än talas.
Kort sagdt, allt hvad den moderna tyska undervisningsläran
föreskrifver, är genomfördt med orygglig följdriktighet, och
hvad man ser deraf annorstädes, är endast en jämförelsevis
blek bild. Men öfver det hela kommer lätt något hårdt och
dressyrmessigt; detta kan möjligen motsvara något drag i den
tyska nationalkaraktären, men passar näppeligen för oss. Man
påminnes ovilkorligen i en preussisk skola om officerare och
soldater och om rekryternas mödosamma exercis; man känner,
huruledes militarismen, härorganisationens och de vunna seg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
