Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veta, genom hvilka medel oeh på hvilka sätt man kan uppnå
målet.
Enligt Herbart är själen ett enkelt, oföränderligt väsen
utan anlag och krafter. Den skyddar sig för alla förändringar,
som kunna blifva en följd af förhållandet till andra ting. Dessa
sjelfuppehållelseakter kallas föreställningar. De äro icke
förändringar i själen sjelf. Själen är ett; föreställningarna ett
annat. Under själens sjelfuppehållelseakter träda föreställningarna
på mångfaldigt sätt i förhållande till hvarandra och kämpa med
hvarandra om herraväldet. Genom denna kamp uppkommer
hvad man kallar minne, fantasi, förstånd, känsla, begär, vilja.
Dessa äro sålunda ömsesidiga förhållanden mellan åtskilliga
C O
föreställningar.
Denna Herbarts åsigt kan ej vara sann. Vi kunna för vår
del ej förlika den med den bibliska framställningen, att menniskan
är skapad till Guds beläte. Enligt denna eger själen medfödda
krafter. Vi kunna ej heller finna, att i Herbarts system fins
något rum för läran om synden. Många hafva sökt vederlägga
Herbarts lära om själen. Af dessa må här nämnas
gymnasiedirektör A. Vogel och semnariedirektor Ostermann. Den senare
säger: »Så ofta den förnimmande själen erfar ett intryck, så ofta
den öfvergår ur ett tillstånd i ett annat, ändrar den sig. Men i
alla förändringar vet och känner sig själen dock som ett och samma
väsen; förblifva grunddragen i hennes verksamhet desamma».
Herbarts pedagogiska system består af tre delar: regering,
undervisning och tukt. Regering är den uppfostrande
verksamhet, som har till syfte att tvinga barnens naturliga vildhet
och vänja dem vid ordning. Medlen härtill äro sysselsättnings
uppsigt, befallningar och förbud, auktoritet och kärlek. —
Undervisning är den uppfostrande verksamhet, som afser att
meddela kunskap och utveckla de praktiska anlagen och framför
allt att förädlande inverka på viljan. — Tukten är den
uppfostrande verksamhet, som har till mål att sedligt inverka på
barnets sinne genom att förbereda den rätta stämningen för
undervisningen, söija för klarhet och lugn i sinnet, skärpa
samvetet och framalstra den religiösa känslan.
Undervisningens yttersta mål är att göra menniskan dygdig;
men dess närmaste mål är att framkalla intresse, d. ä. att väcka
Tidskrift för folkundervisningen, år g. 1888. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
