- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 7 (1888) /
92

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Afven den herbartianska regeln, att man skall återkalla i
medvetandet de föreställningar, med hvilka det nya skall
sammanbindas, är icke egendomlig för den herbartianska skolan.
Motsvarande regler kunna vi ock läsa i didaktiska läroböcker,
som icke uppvuxit på herbartiansk grund. Så läsa vi hos
Ostermann: »Man bör iakttaga ett ständigt fortskridande från
det lättare till det svårare, alltså från det konkreta till det
abstrakta, från det enkla till det sammansatta, från det bekanta
till det obekanta; de särskilda läroämnenas innehåll bör, så vidt
det låter sig göra från andra synpunkter, så ordnas, att det,
som sakligt hör tillsammans, sammanbindes med hvartannat och
ställes i förhållande till hvartannat.»

Den föreskriften, att det nya innehållet skall framställas på
ett efter dess beskaffenhet lämpadt sätt, är ej heller ny.

Mindre vigt har man i allmänhet före herbartianemas
framträdande lagt vid det nya läroinnehållets sammanbindande med
de insigter lärjungarne förut ega och vid det systematiska
ordnandet af det inhemtade samt vid dettas användning.

Innan vi afsluta vår framställning, vilja vi i korthet
framhålla hvad vi enligt vårt förmenande hafva att lära af den
Herbartska skolans didaktiska åsigter. Först och främst betona
vi då, att Herbart har med stor kraft kämpat för den
grundsatsen, att undervisningen bör vara uppfostrande, att dess
närmaste mål visserligen är att bibringa kunskaper och utveckla
de intellektuella krafterna, men att dess yttersta mål är att
dana lärjungen till en sedlig karakter. Vidare måste det anses
som en förtj enst hos Herbart, att han framhållit, att de
inhemtade insigterna böra systematiskt ordnas, och att lärjungen
bör öfvas i att använda dem. I barnens ande skola ju ej döda
insigter magasineras, utan de skola sättas i stånd att fritt
disponera öfver sina kunskaper och färdigheter.

Ehuru mycken sanning, enligt vårt förmenande, ligger i
herbartianemas grundsats: »Hvarje enskild måste genomlefva
desamma hufvud-utvecklingsgrader som hela menskligheten, om
han med full kraft vill deltaga i den närvarande tidens lif och
sträfvande» — eller, för att uttrycka den på annat sätt: »Den
enskilda menniskans utvecklingsgrader måste sättas parallelt
med hela menniskoslägtets utvecklingsgrader», kunna vi dock ej
gilla det sätt, hvarpå de tillämpa den. Det lider nämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/7/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free