Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michel de Montaigue framstälde den åsigten, att barnet bör
uppfostras naturenligt, d. ä. att man bör utforska dess särskilda
naturliga anlag ocb böjelser och inrätta behandlingen derefter.
Häraf drager han den slutsatsen, att en gemensam, offentlig
undervisning icke är ändamålsenlig, emedan den icke fäster
af-seende vid den enskildes individualitet. Han hatade all
bokvisdom och ville, att barnet skulle genom en från den
barnsliga åskådningen utgående, själskrafterna öfvande undervisning
inhemta nyttiga sakkunskaper.
Baco von Verulam var en vetenskapsman. Med förkärlek
egnade han sig åt naturvetenskaperna. Före hans tid hade man
studerat naturen i böcker, hvilkas författare hade hemtat sina
uppgifter från tredje eller fjerde hand. Han hänvisade dem,
som ville lära känna naturföremålen och naturföreteelserna, till
naturen sjelf. Med egna ögon borde man se; från betraktandet
af det enskilda tinget borde man på induktionens väg
småningom höja sig till allmänna sanningar. Han bidrog väsentligen
dertill, att naturens förut tillslutna bok nu öppnades för den
fria betraktelsen; han lade grundstenen till det förfaringssätt,
som, utgående från lefvande åskådning, nu mera har kommit
till allmänt erkännande genom Pestalozzi.
Efter dessa föregångare uppträdde de tvenne män, som
kunna kallas den nya metodikens grundläggare: Wolfgang
Ratichius och Johann Amos Comenius. Ratich — som han ock
kallas — insåg tydligt det då varande undervisningssättets brister.
För att afhjelpa dem sökte han införa ett nytt förfaringssätt
vid undervisningen. Till grund för detta låg bland andra satser
äfven denna: allt måste ske i enlighet med naturens ordning
eller lopp, hvilken i alla sina förrättningar går från det lätta
till det svåra; från det lägre till det högre, och som alltså
plägar skrida från det bekanta till det obekanta. Närmare
an-gifver ej Ratichius hvad han menar med en naturenlig metod,
men han fäster uppmärksamheten på vigten af att vid
undervisningen följa naturens ordning, då han säger: »Naturen brukar
en särskild, för henne beqväm ordning; sättet hvarpå
menni-skans förstånd fattar något måste iakttagas, ty allt onaturligt
och våldsamt eller tvunget lärande och undervisande är
skadligt och försvagar naturen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
