Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Rousseau uppställer det påståendet, att uppfostran bör
vara naturenlig, menar han sålunda, att den bör vara
öfverens-stämmande med menniskans ursprungliga natur, sådan denna
utvecklar sig utan mensklig konst. Civilisationen endast
för-derfvar menniskan.
Sant är visserligen, att kulturen hafib med sig sina
skuggsidor, men den råa naturmenniskan kan icke vara vårt ideal.
»Det egendomliga i menniskonaturen består just i förmågan att
höja sig öfver det enskilda till det allmänna; öfver det
mensk-liga till det gudomliga; öfver det sinliga till det andliga;
och menniskonaturen kan endast i samfundet nå sin
bestämmelse.»
Rousseaus tankar om uppfostran hålla ej profvet; men
rörande undervisningen har han uttalat många goda åsigter, hvilkas
förträfflighet visar sig bland annat deruti, att de ännu tillämpas
i åtskilliga stycken.
Rousseaus åsigter väckte mycken anklang i Tyskland. Der
bildade sig en pedagogisk skola, den s. k. filantropiska, hvilken
sökte sätta i verket Rousseaus tankar. Särskildt var Eberhard
von Rochow verksam för deras tillämpning i folkskolan. Han
ifrade mycket för den formella bildningen och införde för dess
främjande de s. k. tankeöfhingama. Men han kom ej på tanken
att skolans särskilda läroämnen kunde behandlas på ett
metodiskt sätt, d. ä. på ett sätt, som öfverensstämde så väl med
deras som barnens natur. Denna sannings uppdagande tillhör
en senare tid. Först måste Pestalozzi framhålla vigten af
själskrafternas harmoniska och organiska utveckling.
Pestalozzi framstälde som det enda medel, hvarigenom
undervisningens brister kunde afhjelpas, »att underkasta all
undervisnings mekaniska form de eviga lagar, efter hvilka den
mensk-liga anden höjer sig från sinliga åskådningar till tydliga begrepp».
Detta vore en naturenlig undervisning. Man borde sålunda lära
barnen att uppfatta hvarje föremål, hvarom man ville bibringa
insigt, som en enhet; vidare skulle man lära dem känna dess
form och slutligen så tidigt som möjligt göra dem bekanta med
namnen på alla föremål, som de lärt känna. Endast på detta
sätt vore det möjligt att gå från dunkla åskådningar till
bestämda; från bestämda åskådningar till klara föreställningar och
från sådana till tydliga begrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
