Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreställnings- och tankeförmåga, kallas den intellektuell uppfostran,
och för så vidt den åsyftar att hos barnet framkalla kärlek till
Gud och menniskor, att väcka känslan af pligt och böja viljan
till lydnad för pligten, kalläs den För att nu nå
dessa sina mål har uppfostran två medel: undervisning och disciplin
eller, såsom den stundom kallas, tukt.
Undervisningens egentliga uppgift blir då att verka för den
intellektuella uppfostran, dels så att åskådnings-,
föreställnings-och tankeförmågan väckas och skärpas, formell , dels så
att själfen riktas med kunskapselement af olika slag och grader:
åskådningar, föreställningar och Begrepp, materiell , medan
disciplinens ändamål är att böja hjerta och vilja under Herrens
lydnad, sedligt-religiös bildning. Undervisning och disciplin äro
såledeé, såsom uppfostrans medel, denna underordnade och med
hvarandrä samordnade; men derjemte stå de i det ömsesidiga
förhållandet, att de tjena och hjelpa hvarandra: utan disciplin är
ingen undervisning’ möjlig, och utan undervisning blir disciplinen
i hög grad ofullkomlig. Disciplinen är - ett nödvändigt vilkor för
undervisningen, och denna är ett af disciplinens vigtigaste medel
eller redskap. Att så verkligen förhåller sig, skola vi nu visa,
då vi, efter denna fixering af de tre verksamheternas ställning
till hvarandra, öfvergå till en närmare undersökning af disciplinen.
Vi hafva sagt, att disciplinen i första rummet åsyftar
sedligt-religiös bildning. Hvad innebär detta? Lycka och olycka,
medgång och motgång bero icke så mycket på hvad som händer oss
här i lifvet, som fastmer på, huru vi taga det Det som bereder
en menniska stör glädje, kan bereda en annan stor sorg* och
samma sak kan hos samma person en gång framkalla behag, en
annan gång obehag. Vi kunna taga tingen på så många olika
sätt, men säkert är, att vi alltid taga dem på något sätt. Just
detta sätt att »taga» tingen är det vi kalla känslor, de äro den
inre värdemätare, vi ovilkorligt lägga på allt som händer oss,
det är genom dem vi värdera eller uppskatta tingen. Vi gifva
dessa olika värde, efter som de hos oss framkalla lust eller
olust. Ett exempel härpå är det olika sätt, hvarpå tiggaren och
millionären skulle förhålla sig gent emot en erbjuden gåfva af
t. ex. 100 kr: Hos den förre skulle uppstå en stark känsla af
lust, han skulle i andanom se och njuta allt det goda, han
der-igenom skulle kunna förskaffa sig — han skulle tillägga de 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
