Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konst, att finna behag i en god och ädel gerning, eller att i
sitt förhållande till Gud till och med fråssa i ett kärleksrus.
Man kan vara en högt utvecklad, ja, en riktigt stor
känslo-menniska, på samma gång man står mycket lågt i moraliskt
afseende. Det fins menniskor, som vid läsningen af
känslosamma böcker kunna gråta blodstårar, eller vid åhörandet af en
högstämd predikan försjunka i svärmisk hänryckning; men när
dessa samma personer åter komma ut i lifvet, hafva de icke
kraft att motstå en enda frestelse, icke vilja att utföra en gerning,
som skulle förorsaka dem någon uppoffring af egen beqvämlighet
eller trefnad. Känslolifvet har icke så stor betydelse i och för
sig; dess hufvudsakliga vigt för uppfostran ligger deri, att det
kan tjena som stöd åt viljan: det är på en kraftig vilja, en deraf
bygd sedlig karakter, som till slut allt kommer an. För en sådan
karakters bildande är dock känslan ett oundgängligt medel och
är derföre äfven dess utbildning af mycket stor betydelse. Begge,
både viljan och känslan, äro föremål för disciplinens verksamhet.
Genom disciplinen skall barnets vilja så böjas och ledas, att den
vänder sig från lögnen och orättfärdigheten till sanning och rätt,
att den, stödd på en rätt värdering af tingen, öfvergår till det
man kallar sedlig frihet, så att man icke kan vilja annat än det
sedligt rätta. Vägen härtill är . Barnet kan i böijan icke
förstå lärarens motiv till bud och förbud, men det måste
tillhållas att lyda, att göra det befalda — lydnad är barnets vigtigaste
egenskap. Genom en sådan yttre inverkan från lärarens sida
grundlägges småningom hos barnet en sedlig vana. Härvid
inverkar dock betydligt hela den andliga atmosfer, hvari barnet
lefver. Ar denna ren och sund i både hem och skola, då kan
barnet växa upp till andlig helsa, dess sedliga kraft kan mogna.
Men, tyvärr, ofta är det icke så. Barnet omgifves stundom i
hemmet af en syndens och orenlighetens luftkrets, som med
hvarje andetag förpestar dess andliga lif. Då har läraren en
svår uppgift. Den ena kraften rifver ned, hvad den andra
bygger upp: en sedlig vana kan svårligen slå rot, men väl dess
motsats, eller barnet blir ett vacklande rö.
Den sedliga vanan är emellertid icke det yttersta målet för
disciplinen; detta är att göra sig sjelf öfverflödig. Barnets sedliga
lif skall icke alltid bestämmas af lärarens vilja eller i denna
hafva ett stöd. 1 den mån barnets egna andliga krafter ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
