Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordentlighet, punktlighet, noggrannhet hos läraren framkallar
samma brist hos barnen. Ar läraren försumlig i sitt arbete, sä
mä han förmana och straffa hur mycket som helst, han skall
aldrig kunna framkalla någon respekt för pligten, en vaken och
lefvande pligtkänsla, om ock, af fruktan för straff, en tillfällig
yttre dressyr. Ja, lärarens onda exempel verkar direkt
förstörande på barnens sedliga lif. På grund af denna exemplets
stora makt är det af största vigt, att läraren ej blott är sedligt
oförvitlig, utan att han, när helst han framträder för barnen,
visar den blidhet, kärleksfullhet, pligttrohet, den aktning för
gudomliga och menskliga ting, som han bör fordra af barnen
och hos dem inplanta. Intet är obetydligt; vårt sätt att tala,
föra oss, kläda oss, allt uppmärksammas, allt slår rot i en mycket
fruktbar jordmån.
Disciplinens andra medel var undervisningen. Denna tjenar
såsom medel for disciplinen dels genom innehållet, dels genom
formen. Genom innehållet verkar den så, att barnen erhålla
moraliska och religiösa föreställningar. Barnen kunna icke älska
och frukta en Gud, om hvilken de ej hört talas, de kunna ej
lyda en lag, de ej känna till. Denna kunskap bibringas framför
allt vid religionsundervisningen, men dessutom när helst tillfälle
erbjuder sig att meddela insigt i en gudomlig eller mensklig lag.
Men kunskapen ensam skapar ej ett sedligt eller religiöst lif;
den måste tränga till hjertat, inverka på känslo- och viljelifvet.
Det sker genom den form, hvari kunskapen meddelas. Genom
formen verkar undervisningen för disciplinens ändamål på två
sätt, dels negativt, af hållande, dels positivt, väckande. Af en
liflig, varm, kraftig undervisning ryckas barnen med, den drager
till sig allt deras intresse, hela deras uppmärksamhet, ingenting
lockar och frestar dem att syssla med andra saker, sjelfva
undervisningen bereder dem lust, hela lärotimmen blir en glädjestund,
alla yttre medel för att hålla dem till uppmärksamhet och ordning
blifva öfverflödiga. Der åter undervisningen är trög, sömnig,
liknöjd, ej kan* fängsla barnen, drifvas de af sin, i deras natur
inneboende, flygtighet till sjelfsvåld. Få de icke i undervisningen
aflopp för sin verksamhetsdrift, så söker den sig andra vägar, eller
ock, om de äro af ett trögare naturel, försjunka de i slöhet
och liknöjdhet. Läraren är stundom sjelf skuld till barnens
odygd.
Tidskrift för folkundervisningen,årg. 1889. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
