Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
straffande blicken, det straffande ordet, eller tilltalet,
ambitions-straffen, hvartill kunna räknas anvisande af särskild plats i
läro-rummet och utvisning, qvarsittning och kroppslig aga. Egentligen
äro alla pedagogiska straff, eller böra de vara, ambitionsstraff.
Hos hvaije menniska, äfven barnet, finnes uppfattning af och en
känsla för eget värde, hederskänsla. Genom förseelsen bar barnet
brutit mot sin sanna natur och derigenom förlorat i värde. Detta
bör vid bvarje bestraffning framhållas; och att ofta så icke sker,
är ett stort fel. Man skulle säkerligen i många fall få bättre
resultat af ringare medel, ofta förekomma förseelserna, om man
vädjade till barnens sjelfaktning, deras hederskänsla, visade dem,
huru de endast i den mån de visa sig goda och sediga äro
värda andras aktning. Ja, barnens hederskänsla bör under hela
uppfo8tringsarbetet med all makt uppodlas såsom en högst nyttig
och värderik medhjelpare åt uppfostraren. 1 högre grad utvecklad,
erbjuder den en ytterst känslig punkt för lärarens disciplinära
verksamhet.
Med ambitionsstraff i egentlig mening förstå vi emellertid
bär sådana, der läraren uttryckligen förklarar, att barnet gjort
sig ovärdigt att vara bland och arbeta tillsammans med sina
kamrater.
Det lindrigaste af nyss nämnda skolstraff är naturligtvis
blicken. Den är i många fall fullt tillräcklig och då äfven det
lämpligaste straffet. Grundregel för lärarens verksamhet på det
disciplinariska området bör nemligen vara att använda så små
medel som möjligt för att ej i onödan uttömma resurserna. Redan
genom blicken kan ett oroligt och ouppmärksamt barn, ja hela
klassen, bringas till ordning. Bäst är att då afbryta
undervisningen; barnen förstå genast af lärarens blick och min, att
de brutit mot lag och ordning, de få nödig impuls att liksom
»samla sig»: ordningen återställes. Denna tysta erinran är dock
endast i det fallet effektiv, att barnen i det hela äro välartade,
och att ett godt förhållande eger rum mellan lärare och barn.
Ja, är förhållandet riktigt godt, beböfver läraren endast se
»förvånad» ut, b varken sträng eller botande, för att hastigt åter
samla de förströdda.
Ordet, tilltalet, den muntliga tillrättavisningen, antingen ensam,
eller i förening med andra straffarter, är emellertid af ojemförligt
större vigt och omfattning. Detta straff är i mycket likt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
