Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift gent emot Kaananeema under Josua i riktig belysning.
Det är ju äfven utaf afgörande betydelse med hänsyn till Guds
sätt att handla med hedningarne.
Vid den inledande skildringen af domaretidens karaktär
synes man icke böra åtnöjas med det allmänna omdömet, att det
nya slägtet, som kom efter Josua, afföll från Herren, eller något
dylikt. Vida mer åskådlig och innehållsrik blir denna skildring,
om man efter Dom. 1: 28 framhåller, att Israel icke enligt Guds
befallning fördref Kanaaneerna, utan blott gjorde dem
skattskyldiga. Straffet för detta Israels försyndande blef, enl. Dom.
2: 3, att Herren icke heller fördref dem, utan lät dem vara och
blifva Israel till ett nät. Den frestelse till afguderi, som från
Kanaaneernas sida sedermera så öfvermäktig mötte Israel och
gång efter annan förledde det till ödesdigra affall från fadernas
Gud, var således på samma gång en naturlig följd af Israels
underlåtenhetssynd och Guds straff för den samma. Tydligare
kan ej visas, huru Gud, då han vill straffa menniskorna för
deras synd, icke väljer konstlade straff, utan låter straffet
framväxa ur synden, låter synden straffa sig sjelf.
Med all rätt påpeka kommitterade, att »den af Esaias förkunnade
förhärdelsedoraen öfver Juda» bör i gamla testamentet särskildt
framhållas. Med all rätt, sade jag. Ty förhärdelsedomen öfver
Juda, Es. 6: 9—13, detta »profetiska program i lapidarstil», eger
en utomordentligt vigtig betydelse för Guds rikes historia. Es.
6: 9—13 innehåller, säger Caspari,1 »den profetiska grundlag,
efter hvilken hela den på Usias’ dödsår följande delen af Israels
historia hade, ännu, har och intill tidens slut skall hafva att röra
sig; den beherskar hela denna del af Guds folks historia». Af
denna anledning torde hvarje något utförligare framställning af
bibliska historien särskildt böra framhålla äfven de ställen i nya
testamentet, som hänvisa till denna märkliga profetia. Dessa
äro, som bekant, först Math. 13: 13 — 15 och parall., hvarest
profetian anföres för att förklara, hvarför Jesus nu vid början
utaf den andra hälften af sin verksamhet i Galileen och bland
det egentliga folket ombyter läroform, så att haA nu talar i
liknelser; vidare Joh. 12: 39—41, der samma profetia vid slutet
utaf skildringen af hela Jesu profetiska verksamhet och vid slutet
1 Se Bibliske Afhandlinger af C. P. Caspari. Kristiania 1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
