Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingen sjunka under densamma eller höja sig öfver densamma.»
Hon måste sjunka under denna punkt, om hon förnedrar sin
ande till räknemästare och skaffare åt sina begär och passioner,
om hon oändligt stegrar sin sinliga och sjelfviska naturs anspråk,
gör dem till lefnadsmål och utbildar sig till ett raffineradt
vilddjur trots sin högre bestämmelse, under det att djuret med alla
sina drifter, instinkter och färdigheter förblifver inom sina
verkliga behofs skrankor och alltid är det och gör det, som det
enligt sin natur och sina förhållanden måste vara och göra.
Menniskan kan höja sig öfver det djuriska tillståndet endast
genom att emancipera sin ande från sin sinliga natur, genom
den sedliga viljan, hvilken hon känner och finner i sig sjelf,
med hvilken hon beherskar sina lustar och ställer alla sina
fysiska och intellektuella krafter i ädlare ändamåls tjenst. »Hon
känner, hvad hon kan, och gör det, som hon kan, sig till lag
för det, som hon vill. Underkastad denna lag, som hon gaf
sig sjelf, skiljer hon sig frän alla väsen, som vi känna. Jag
eger en kraft i mig sjelf att föreställa mig alla denna verldens
ting, oberoende af mina djuriska begär och af mina sällskapliga
förhållanden, helt och hållet från synpunkten af hvad de
bidraga till min inre förädling, och att från denna synpunkt
eftertrakta eller förkasta dem. Denna kraft är sjelfständig i det
innersta af min natur; hennes väsen är på intet sätt en följd
af någon annan kraft i min natur. Den är, emedan jag är, och
jag är, emedan den är. Den härstammar från den i mitt väsen
inneboende känslan: jag fullkomnar mig sjelf, om jag gör det,
som jag bör, till lag för det, som jag vill.»
Och denna den sjelf bestämmande andens oknedelbara
sjelf-känsla i oss är det åskådliga faktum, från hvilket all tro på en
moralisk verldsordning utgår, och som bjuder oss den typ, efter
hvilken vi föreställa oss sedliga väsen utom oss; det är tillika
urkällan till all mensklig själsadel och all mensklig lycksalighet,
till all beundran af och vördnad för Guds storhet och till all
lyckliggörande ro i kärleken till honom, likasom till allt större
anseende bland våra medmenniskor och till all ren kärlek för
dem. Så erkänner Pestalozzi den fria viljan icke blott såsom
grunden till all sedlighet, utan öfver hufvud »som den organiska
medelpunkten» för alla ädlare krafter och böjelser i menniskan,
denna fria vilja, som absolut fordrar erkännande af pligten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
