Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphöja viljan i menniskonaturen genom tro och kärlek till
oegennytta, till hängifnings- och uppoffringekraft för det sanna
och rätta, för Guds sanning och våra bröders rätt. Den sedliga
menniskan ärar Gud i menniskonaturen; hon känner, att hennes
enda värde ligger i upphöjandet af hennes inre väsen öfver
hennes yttre djuriska sinne. Mensklighet är för henne öfver
allt annat. Hon älskar den fattige, emedan hon älskar allt, som
är rätt. Hon hatar orätt och föraktar den, som gör sådant;
hon måste förakta honom eller också icke ära menniskonaturen.
Hon ärar denna. Hon tror på menniskors godhet, på
menni-skors tacksamhet, på menniskors trohet. Min djuriska tillvaros
högsta prydnad, min instinkts renhet och den på densamma
hvilande djuriska välviljan måste gå bort för att gifva rum åt
min naturs högsta värdighet, den fria menskliga viljan och min
naturs på densamma hvilande sedliga kraft. Menniskan måste
på sin instinkts spillror genom sin förderfvade djurkrafts
ansträngningar samla erfarenheter, som öfvertyga henne om hennes
djuriska naturs villfarelse och värdelöshet och derigenom föra
henne till erkännande af den sedliga rätten. Upphöjd står du
i detta ögonblick för mig, du min natur, hvilken jag jämrande
begret. På spillrorna af mig sjelf ler jag åter mot dig, och på
dess ruiners grus uppbygger jag åter mig sjelf till ett bättre lif.»
Från sin åskådning om menniskors natur och bestämmelse
härleder Pestalozzi uppfostrans mål och väsen. »Hennes mål»
kan ej vara annat än »menskligheten sjelf», en axiomatisk sats,
då utan tvifvel hvarje väsen bör blifva det, hvartill det är
be-etämdt genom sin natur. Närmare betecknar Pestalozzi det
målet som »vår naturs upphöjelse ur vår djuriska tillvaros
sinliga sjelfviskhet till omfånget af de välsignelser, till hvilka
menskligheten förmår höja sig genom den harmoniska
bildningen af hjertat, anden och konsten». Af denna ideala uppgift
för uppfostran följer den unga menniskans förberedelse för
hennes jordiska bestämmelse. Den uppgiften motsvarar ock väl
den sedliga sidan af hennes väsen, hvilken kräfver utveckling
af fröet till viljans frihet till handlingskraftigt lif. »Barnen
måste för hela omfånget af sina pligter mot Gud, mot nästan
och mot sig sjelfva bildas att blifva beredvilliga, verksamma,
skickliga och kraftfulla till hvarje härtill nödig ansträngning
och ihärdighet.» Endast på detta sätt kan menniskan som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
