- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 8 (1889) /
177

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fördjupa sina insigter; särskildt bör han egna den tid han kan
få öfrig för mera djupgående studier åt det ämne, för hvilket
han har större intresse. Derigenom skall han väsentligen främja
sin formella utbildning samt hålla intresset för studier i
allmänhet mera vaket. Sedan läraren en gång genomarbetat alla
läroämnena, begynner han att genomgå dem å ny o. Han söker
taga reda på forskningens resultat, så vidt dessa ligga inom de
områden i de särskilda kunskapsämnena, inom hvilka han rör
sig vid undervisningen.

Med hänsyn till förfaringssättet vid de enskilda studierna
vilja vi framhålla såsom beaktansvärdt, att läraren icke bör
sysselsätta sig med för mycket på en gång. Han bör sålunda
icke studera alla ämnena samtidigt, utan ett i sänder bör vara
föremål för de egentliga studierna, hvaremot han åt de öfriga
må egna så mycken tid, som är oundgängligt för att på
tillfredsställande sätt kunna handhafva undervisningen. »Likasom
kroppen mår väl, om man äter sig mätt med en sund rätt, så
stärkes anden, om man på samma tid riktar hans kraft på en
punkt.» Det mångahanda och »om hvarandra» inverkar menligt
både på kropp och själ. Läraren bör arbeta med pennan i
hand. Det gagnar dock ej mycket att skrifva upp ett och annat
lösryckt vackert ställe eller spridda notiser. Visserligen kan
det vara till nytta att anteckna något ställe, som förekommer
synnerligen vigtigt eller märkvärdigt, och att nedskrifva någon
tanke, som vid läsningen stigit upp och som man anser värd
att bevara; men hufvudsaken är dock att skrifva upp en
sammanträngd framställning af det lästas innehåll. När en
afdelning är slut, frågar man: hvad har jag nu läst? Man söker
genom några få ord uttrycka afdelningens innehåll och skrifver
upp dem. Så fortgår man afdelning efter afdelning, till dess
man har en kort öfversigt af hela boken. Detta utdrag har
stort värde derföre, att man med dess hjelp kan på en kort
stund erinra sig hela bokens innehåll. Den som läser på detta
sätt, han främjar i hög grad sin fortbildning både i formelt och
materielt hänseende. Men han vinner ock härigenom ökad
insigt i språket och färdighet i dess behandling. Att ur andras
framställningar utdraga sjelfva hufvudtankarna och att söka
återgifva dem riktigt i så korta och enkla uttryck som möjligt

Tidskrift för folkundervisningen, årg. i889. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/8/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free