- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 8 (1889) /
183

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

före lektionen teckna eller skrifva på svarta taflan sådant, som
han på förhand kan veta sig behöfva vid undervisningen. Detta
senare hör ock till förberedelsen. Genom att uppmärksamt följa
barnen med ögonen hindrar läraren dem från att begå allehanda
otillbörligheter. Detta har till följd icke allenast, att de med
större uppmärksamhet följa undervisningen, utan ock att de
vänjas vid att arbeta med allvar. Bemödandena att förebygga
»stim», som det heter på skolspråket, hafva ock med sig, att
straff ej behöfva förekomma så ofta. »Ju vaksammare lärarens
öga är, desto sparsammare behöfver han aga.» »Lärarens öga är
det bästa disciplinarmedel.»

Men betydelsen af lärarens öga vid undervisningen i det
afseende, hvarom här är fråga, inskränker sig ej till det ofvan
sagda. »I sanning» — säger den varmhjertade Diesterweg om
den anderike läraren Wilberg — »det var en ära, om han såg en
in i ögat.» Och hvem har ej erfarit, huru en lärares ord hafva
trängt ned i hjertats innersta djup, om de varit beledsagade af
ett uttryck i ögat, som vittnar om, att de kommit icke endast
från hans hufvud, utan ock från hans hjerta; om det inre
deltagande, hvarmed han uttalat dem, ger sig till känna i elden,
som glöder i hans öga. — Hvad som rör sig i lärarens själ:
hans kärlek, hans deltagande, hans förhoppningar, hans glädje,
hans bedröfvelse, hans afsky, hans vrede — allt detta märker
barnet i hans öga, ty »dess öga hänger vid hans». »Och hvad dess
öga ser, det tror dess hjerta» — säger Herbst. — Om en lärare
undervisade aldrig så klart, aldrig så nitiskt, aldrig så kraftigt,
men hans öga vore uttryckslöst och liknöjdt, skulle hans
undervisning ej kunna utöfva något nämnvärdt inflytande på barnets
sinne. Den skulle kunna väcka ett visst teoretiskt intresse, skärpa
förståndet, öfva iakttagelseförmågan och minnet, rikta
inbill-ningskraften, öka vetandet; men hjertat skulle endast lätt
beröras; skulle blifva kallt. »Ögonen äro de gnistor, genom hvilka
undervisningen tänder» — säger samme Herbst. Och Schiiren
säger: »Månljus lyser, men värmer icke. Den natt, som är klar
genom månens sken, kan vara förskräckligt kall, och vid allt dess
lysande förblifver dock jorden död vidt och bredt. Sådan
förekommer mig en lärare, i hvars hjerta icke lefver, hvad han lär.»

Men läraren må ej försöka att låta sina ögon uttrycka
känslor, som han för tillfället ej hyser. Han bör vara sann.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/8/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free