Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i folkskolan, så bör man dock ej kasta ut barnet med badvattnet
och förvisa ur skolan all grammatisk undervisning rörande
språkliga fakta. Den korta tid, barnen gå i skolan, är ej tillräcklig
för att förbättra eller utplåna alla ofullkomligheter i deras
modersmål, äfven om läraren aldrig så ihärdigt uppträdde mot
hvarje fel och om och om igen sade: så heter det ej, utan så.
Svårigheterna vore ock alltför stora för barnen, om man
fordrade, att de skulle komma ihåg många fall; man skulle kunna
spara dem den mödan, om man meddelade dem en enda väl
förklarad och inöfvad regel. Olyckan ligger däri, att så
många lärare icke kunna iakttaga måtta, utan vilja taga med
och inöfva alltför mycket. Måste man sålunda instämma
med alla »rätta skolmästare» däri, att systematisk
språkundervisning icke hör till folkskolan, så får man likväl ej förakta
grammatikan helt och hållet, utan man bör uttaga ur henne
det allra nödvändigaste samt grundligt förklara och flitigt
inöfva detta.»
Visserligen motsäges af en och annan påståendet, att
grammatisk insikt skulle kunna vara till någon hjälp vid
uppfattningen af innehållet i det lästa. Så säger Nicolaisen: »Det
säges ofta, att den grammatiska kunskapen är till hjälp vid
läsningen, i det den främjar begripandet af det lästa». Detta
är dock mer än tvifvelaktigt. Det händer näppeligen, att ett
barn eller en annan nödtorftigen upplyst människa, när hon i
en bok stöter på något, som är svårt att förstå, begynner att
grammatiskt upplösa det — hänföra orden och satsdelarna hvar
till sin klass o. s. v. — och därigenom finner meningen. I
skolan söker man nog understundom använda detta förfarande,
men är det klokt? Vi skola taga ett exempel. Barnet läser:
»Min vrede nedslog hennes blida röst.» Man tviflar, om det lästa
uppfattas riktigt och frågar: »Hvad är subjekt och objekt i
denna sats?» Har nu barnet missförstått satsens innehåll, svarar
det, att »min vrede» är subjekt och »hennes blida röst» är
objekt. Och till och med om den riktiga uppfattningen har
före-sväfvat det, skall det i regel gifva samma svar, enär det
förvillas af frågan i förbindelse med ordställningen. Minst i nio
och nittio af hundra fall är detta det svar man får. För att
rätta missuppfattningen frågar man vidare: »Hvad var det, som
Tidskrift för folkundervisningen, årg. 1890. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
