- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 9 (1890) /
47

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arbete. Härmed sjönk betydligt lärarekallets anseende, helst
till lärare ej sällan antogos personer, som hvarken hade
behöf-liga insikter eller voro kända för oförvitlig*vandel. Vid de s.
k. stadsskolorna var tillståndet ej bättre. Anordningarna i dessa
rörande lärarnes tillsättning, entledigande och aflöning voro
handtverksmässiga. Borgmästare och råd ingingo aftal med en
person, som skulle blifva rektor, att han med en viss tids
ömsesidig uppsägning skulle t. ex. på ett år öfvertaga ledningen af
skolan. Han antog sedan öfriga lärare, hvilka stodo i samma
beroende till honom, som gesäller till sin mästare. Rektor hade
vanligen bestämd lön; de öfriga lärarne voro hänvisade till mera
tillfälliga inkomster. Dessa utgjorde vanligen ej större summor,
än som voro behöfliga för att med sparsamhet kunna på
måttligt sätt tillfredsställa de oundgängliga lefnadsbehofven.
Rektors biträden, som ofta voro franciskaner eller dominikaner, men
ej sällan ur någon orden utstötta munkar, afsigkomna studenter,
afsatta präster eller äfventyrare af allahanda slag, ägde vanligen
ringa bildning, och med deras sedlighet stod det ej sällan illa
till. Enär rektor var antagen endast på viss tid, och
magistraten kunde säga upp honom till afllyttning, när denna lupit till
ända, ja, före dess slut, om han ansågs hafva brutit sina åtagna
förpliktelser, och enär de biträdande lärarne stodo i samma
förhållande till rektor som han till magistraten, så uppkom ett
vandrande lärarestånd. Lärarne togo lega för att undervisa vid
en skola. Ledsnade de vid skolan eller skolan vid dem, togo
de vandringsstafven för att skafla sig arbete vid en annan skola.
Under vandringarna uppehöllo de sig stundom genom att
förutsäga väder och vind, sjunga latinska visor, öfva allahanda
konster och bettla. Så sjönk lärarekallet ned till ett hand t verk.
Att dylika lärare-handtverkare ej kunde hafva något stort
anseende, är naturligt. Klart är ock, att det kall, som kunde
anförtros åt sådana, ej sattes högt.

Kyrkans förfall framkallade reformationen. Det mänskliga
redskap, Gud använde vid dess genomförande, Martin Luther,
insåg med sin skarpblick skolans betydelse så väl för kyrkans
bestånd och förkofran som ock för statens välfärd och för den
enskilda människans sanna bästa. Han sökte därföre få skolor
till stånd i tillräckligt antal, framhöll kraftigt deras stora
betydelse och talade varmt om lärarekallets höga värde och dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/9/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free