Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyngande vikt. Han säger bland annat: »Det säger jag kortligen,
en flitig, from skolmästare eller magister, eller bvem det är,
som troget uppfostrar och undervisar gossar, den kan man aldrig
nog löna eller med inga penningar betala, såsom äfven
hedningen Aristoteles säger. Ännu är detta hos oss så skamligt
föraktad t, som om det vore alldeles ingenting, och vi vilja ändock
vara kristna. Och jag, om jag kunde afstå från predikoämbetet
och andra saker, så ville jag icke hellre hafva något annat
ämbete än att vara skolmästare eller lärare för gossar. Ty jag vet,
att detta verk näst efter predikoämbetet är det nyttigaste, största
och bästa, och vet dessutom ännu icke, hvilket af de två är
det bästa. Ty det är svårt att göra gamla hundar spaka och
gamla skalkar fromma, därpå dock predikoämbetet arbetar och
måste arbeta mycket förgäfves; men de unga små träden kan
man bättre böja, ehuru äfven några därvid gå sönder. Käre,
låt det vara en af våra högsta dygder på jorden att åt
främmande folk troget uppfostra deras barn.» Men äfven länge efter
Luthers tid fortfor åtminstone folkskollärarnes kall att vara
mindre ansedt och uppdrogs ofta åt personer, som ej voro
mäktiga att höja dess anseende. Så måste i tiden närmast efter
reformationen läraretjänsten uppdragas antingen åt klockaren eller
någon annan kyrkotjänare, hvilka ofta hade rätt låg bildning
— vanligen idkade de något handtverk som biförtjänst —, eller ock
åt skrifvare, handtverkare, afskedade soldater eller andra, som,
sedan de misslyckats på en annan bana, togo sin tillflykt till
folkskolan. Ja, ännu i början af vårt århundrade sökte i vårt
fädernesland gamla gubbar och gummor, lytta och sjuka,
afsig-komna och sedligt fördärfvade personer sitt uppehälle genom
barn aundervisning. År 1820 fann sig Kongl. Maj: t föranlåten att
utfärda ett cirkulär till konsistorierna, hvari han befaller dem
att se till, att till »skolemästare, vare sig vid sockenskolor, vid
vissa byar eller någon särskild skolinrättning, icke andra antagas
än de, som äro därtill tjänliga och skickliga samt för god frejd
kända».
Emellertid gjorde sig så småningom den meningen gällande,
att det hufvudsakliga onda, hvaraf folkskoleväsendet led, var
saknaden af anstalter, i hvilka folkskolelärare kunde bildas; ty
häraf vore en följd, att uppfostran af folkets barn måste läggas
i händerna på personer, som i mer eller mindre hög grad sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
