Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle ju kunna vara så, att man don ena gången bör göra på ett
sätt, den andra gången på ett annat, alltefter det kateketiska
materialets beskaffenhet, eller att den ene bör öfva sig i att
undervisa utan bok, helst om han däri finner någon hjälp mot sin
mekaniserande läggning, medan den andre bör taga boken med
dess gifna text, särskildt bibelorden, till hjälp mot sin böjelse
för vidlyftigt ordande om allt, hvad han vet, och litet därtill.
Förbudet för läraren att vid sin undervisning begagna öppen
bok har också sin särskilda motivering. Gäller denna regel, då
måste läraren, heter det, i någon mån hafva beredt sig, innan
han träder fram infor sin klass. Uraktlåtenhet härutinnan visar
sig genast. Denna regel gifver således läraren en sporre och
hans föTmän en utväg till kontroll. Både det ena och andra är
välkommet: visst behöfva vi läTare en sporre och våra förmän
medel till kontroll.
Men opröfvad bör ingen gåfva antagas. Jag gör gärna äfven
här ett medgifvande: den gifna regeln är verkligen en sporre
för läraren; men till hvad? Jo, till att lära sig ett eller ett
par katekesstycken med dithörande språk utantill. Detta är
allt. An kontrollen då? Ja, denna sträcker sig precis lika
långt: man kan med tillhjälp af denna regel kontrollera, om
läraren har memorerat det föreliggande katekesstycket. Alltid
något! Men medgif, att det är bra litet! Därtill kommer, att
medaljen har en ful baksida, som jag nu går att blotta: den
kontroll, hvartill den föreslagna regeln lämnar medel, är i hög
grad otillförlitlig. Den yngre läraren, som har memorerat den
nya katekesen under sin barndom samt repeterat ordalydelsen
under sin seminarietid, kan göra ifrån sig den där beredelsen
på några minuter, ty i den delen är han nära nog »semper
paratus». Annorlunda är det med den äldre läraren, som i
barndomen, kanske också under seminariekursen, läste Lindbloms
katekes; han behöfver för sådan memorering i allmänhet ganska
lång tid. Men ej nog därmed: när han sedan kommer fram
inför sin klass, plågas han af ständig oro, ätt minnet skall svika.
Åtminstone är det så med mig: jag kan nog både stycken och
språk utantill, men behöfver ändock allt emellanåt med en blick
öfvertyga mig, att jag icke gått förbi något, eller påminna mig
ordningen, måttet o. s. v. Den öppna boken har varit mig till
stort gagn, men aldrig till skada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
