- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 9 (1890) /
81

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nå väl, nu vill jag börja med förfita språket; men huru
skall jag bära mig åt? Jag får icke företaga en fri katekisation
för att ur barnens inre utleta samma tankar, som finnas i språket,
ty det vore, bildligt taladt, att borra efter vatten vid sidan af
källan för att sedan säga: Sen 1 barn, vi kunde lika väl hafva

tagit vatten ur källan, och då hade vi sparat oss detta besvär.
Då skulle väl barnen göra stora ögon, och det med rätta. Huru
skall jag då bete mig? Först af allt måste jag gifva barnen
bibelordet. Detta kan ske på flera sätt.

Ett sätt vore att låta dem slå upp språket i sina biblar
och läsa det där. Detta tilltalar mången, och det saknar icke
heller skäl för sig: barnen få se bibelordet i dess sammanhang,
och de vänja sig att slå upp ställen i bibeln. Men skälen emot
detta bruk äro tyngre. Tiden räcker icke till. Det skälet är
nog för mig. Öfningen att bläddra i bibeln såsom efter de
enskilda paragraferna och momenten i en lagbok har dessutom
för mig ett tvetydigt värde: det synes mig fresta till att bruka
bibeln på ett atomist-iskt sätt och detta i långt högre grad, än
katekesen gör. Vidare är det ju ofta så, att språken utgöra
delar af ett längre helt och alls icke kunna utan svårighet
lösgöras. Detta är i synnerhet fallet i den nya öfversättningen.
Härtill kommer, att barnen ej alltid hafva helbiblar, att de för
jämförelses skull behöfva hafva fiera språk uppslagna på en gång,
att de ej sällan hafva olika öfversättningar o. s. v. Allt detta
gör, att jag endast i enskilda fall vill låta barnen slå upp
språken i sina biblar, och ett sådant fall föreligger icke här.

Ett annat sätt vore att först genom föresägande lära barnen
bibelordet utantill och sedan utveckla det. Men detta torde
väl ingen vilja föreslå, ty det vore riktigt att återupptaga den
gamla själlösa utanläsningen blott med den skillnaden, att läraren
nu sattes i spetsen såsom dragare för maskineriet. Däremot
förordar den ofvan omtalade broschyrens författare, att språken
skola »inhämtas genom lärarens muntliga föresägande efter gjord
analys af innehållet». Om denna analys skall gifvas på
erote-matiskt vis eller akroamatiskt, säger han icke. Skall den bestå
i en kateketisk exkursion, hvars resultat sedan skall bestyrkas
genom bibelordets läsning, då har jag redan afgifvit mitt votum
däremot och tillägger nu, att det innebure en sidvördnad mot
bibeln, som i lyckligaste fall hade sin grund i ett fixeradt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/9/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free