Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen förödmjukade hjärtat, och den bönen är hufvudvillkoret
för allt arbete för Herren. Det märkes nog, om vi äro ensamma,
eller om han är med. Profeten var icke hvad man kallar
nöd-bedd; han svarade: »Jag skall gå med», och han gick med dem.
Herren Jesus är ej heller nödbedd; han har lofvat: »Se, jag är
när eder alla dagar intill världens ände», och den, som i känslan
af egen oduglighet och vanmakt nödgar honom vid inträdet-i
sitt kall, vid inträdet af hvarje ny dag: »Herre, blif när mig»,
han skall nogsamt märka, och andra skola ock tydligen märka
på den välsignelse, som hvilar öfver arbetet, att Herren gick
med. Vare det således vår lösen, vår bön, den första och den
sista: »Var god och gå själf med din tjänare!»
Men ett hufvudvillkor för att något kunna uträtta är ock den
rätta utrustningen. Profetlärlingarne hade rustat sig med hvar
öin yxa. Ar Herren med? det är det första. Ar yxan med?
det är det andra. Det finnes en yxa, med hvilken skogen kan
fallas och byggnaden uppföras. Och den yxan har en dubbel
egg. Han, som gaf sina lärjungar uppdraget: »Gån ut och gören
allt folk till mina lärjungar, döpande dem och lärande dem»,
han icke blott lade händerna på barnen, som buros fram till
honom, utan såsom profet lärde han och förmanade med kärlek
och allvar, med tilltal och straff. Med undervisning och
öfver-vakande arbetade han sig trött för att på den gudomliga
ordningens väg inifrån bereda människosjälar för det Guds rike,
som han beredt och upplåtit genom sin död och uppståndelse.
»I fäder, reten icke edra barn till vrede», heter det därför uti
Ef. 6: 4, »utan fostren dem i tukt och Herrens förmaning.» I
tukt och förmaning sammanfattar skriften sålunda allt, hvad som
skall göras för barnens uppfostran för himmelriket. Detta är
den dubbla eggen på den yxa, som skall brukas för trädens
fällande och för husets byggande. Men yxan skall brukas på
rätta sättet, den ena eggen först, den andra sedan; tukten först,
förmaningen sedan.
Tukten utgör det vid uppfostran grundläggande. Den vänder
sig mot det onda, som förefinnes uti barnets hjärta och lif. För
det goda, som skall bibringas genom förmaningen, bereder tukten
rum. Uteblifver tukten, falla de bästa lärdomar på en ytlig
och hård jordmån, och det goda utsädet blir snart förkväfdt af
törnerötterna. I falsk kärlek vill man ju ofta uträtta allt genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
