Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
blotta förmaningar, men man får nog snart på frukten se, att det
sättet varit förvändt, ty det, man skördar, blir ett tuktlöst väsende.
»Men icke åt vår blinda, oförnuftiga naturdrift», säger någon,
»har Herren anförtrott barnatukten. Den skall icke hålla i yxan
och föra den; den hör nämligen själf under tukten. Utan tukten
har Herren anförtrott åt den förnuftiga kärleken. Kärleken måste
uppfostra barnen, att de må vara och förblifva våra barn i verklig
mening, att hjärtat, icke tvånget må binda dem vid oss. Tukten
tillgripes af kärleken blott såsom medel för att uppfostra till
det goda. Alla, dem jag älskar, dem tillrättavisar ocb agar jag,
Upp. 3: 19. Kärleken söker nämligen icke sitt, utan att allt
må ske till förbättring. Men icke hvad vårt eget sinne och
drift eller världen gärna gör till lag, är det bättrande
tukto-medlet utan Guds lag, som är af Gud själf bestämd till
tukto-mästare till Kristus, Gal. 3: 23; 4: 1—3. Vilja vi alltså förbereda
barnen till Guds rike, så måste vi öfva tukt på dem med Guds
bud och enligt Guds bud, om hvilka det heter: »Dessa ord skall
du inskärpa hos dina barn och därom tala, när du sitter i ditt
hus eller går på vägen, när du nedlägger dig eller uppstår»
5 Moseb. 6: 6. Barnen måste sålunda uppfostras till
gudsfruktan. Det måste blifva hos dem ett rotfastadt intryck, att
Gud är en stark, nitälskande Gud, hvilken vakar öfver sina bud
och med rättfärdighet vedergäller. Detta är grundläggningen
till allt godt. Gudsfruktan kallas därför vishetens begynnelse
Ps. 111: 10. Detta är det väsendtliga i barnatuktan. Ej är det
den tuktande eggen på yxan, detta egenmäktiga befallande och
förbjudande, där man blott vill spela herre, icke ett nyckfullt
och godtyckligt förfarande af sårad fåfänga eller förolämpad
stolthet, icke att man icke låter barnen vara barn, tager det,
som stöter mot världsformerna såsom förbrytelser, behandlar
svagheter såsom elakheter, öfverilningar såsom afsiktliga
öfver-trädelser. Där sådant förfarande mot barnen blir härskande,
där blir det icke barnatukt, utan där blifva kärlek och mod
dödade i barnahjärtat, och detta förbjuder Guds ord, då det
säger: »Beten icke edra barn, på det de icke skola varda
klenmodiga», Kol. 3: 21. Det gäller vid tuktens handhafvande att
icke blott gå utomkring det onda, utan att gripa det innerst i
hjärtat, men hjärtat är hos den ene en mera styf och hård mark,
hos den andre en mera mjuk och lätt; därför gäller det att bryta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
