Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den onda viljan, vare sig att den är rotad i det hårda eller i det
mjuka hjärtats mark. Klema med ditt barns hårdhet, så måste du
framdeles frukta för det; lek med ditt barns vekhet, så skall det
framdeles bedröfva dig. Det gäller således att jämte tukten ur
och med Guds ord vänja det vid arbete och måttlighet, vid
förnöjsamhet och enkelhet i lefnadssättet, att hålla det tillbaka
från världsförförelserna och att lära det fördraga det hårda och
besvärliga och pålägga sig själft tvång; »ty det är ännu för
mannen en kostelig ting, om han har lärt sig att draga oket i
ungdomen», Klag. 3: 27. Men, där det onda kommer till verkligt
utbrott, där gäller det att bestraffa på ett sätt, som är afpassadt
efter ålder, sinnesart, felsteg och omständigheter, och
bestraffningen skall vara dels andlig genom tillrättavisande, hotande
och förebrående ord, dels också kroppslig. Klokskapen och de
vekliga sederna i vår tid pläga tala illa om sådan stränghet,
men det onda måste man tvinga med hårdt straff och med
allvarliga slag, som kännas: »tukta din son, medan något hopp
är, så behöfver du icke dräpa honom» Ordspr. 23: 13; 19: 18.
Huru mången tjuf, bedragare, mördare hade icke genom sträng
tukt i barndomen kunnat bliva förd till rätta!
Dock den bästa tukt är icke hela uppfostran. För att
inplanta det goda i det genom tukten förberedda hjärtat skall
du förmana dina barn till Herren, 1 Moseb. 18: 19. Icke så att
du öfversvämmar dera med predikande, men också icke så, att
du af Herren gör en barnslig lek. Förmaningen är allvarets
iverk, den har att göra med barnets förstånd, vilja och samvete,
att genom iära och tilltal rikta anden och sinnet på Herren.
Detta kan visserligen ingen af sig själf, utan hvar och en kan
det blott så till vida, som han känner och lär känna Herren,
öfva dig därför framför allt själf att taga Herren med dig in
uti ditt dagliga lif, så lär du dig också att okonstladt bringa
honom nära dina barn, 1 Tim. 4: 13—16; Rom. 2: 21; 1 Joh.
1: 3. Tag ur det gudomliga ordets skatter det, som kan gifva
deras själar ljus och kraft från Herren och föra dem nära
honom, allt eftersom dagens fröjder och lidanden göra det
behöf-ligt. Bruka skriftens berättelser och språk till det, hvartill de äro
gifna: till undervisning, till bestraffning, till bättring och tuktan i
rättfärdighet. Öfva på sådant sätt barnatukt och förmaning till
Herren i allt tålamod; om det också går långsamt och svårt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
