Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s& låt dig icke förtröttas, ej heller förledas till de världsliga
eller kristliga drifmedlen, icke heller till ett trätsamt och
grälaktigt väsende. I stället för detta, tala du endast desto all-
varligare för dina barn och om dem med Gud i bönen, Ps. 109: 4;
Joh. 1: 5; Fil. 4: 6, och verka på dem genom exempel, Joh. 13: 5;
Matt. 5: 16. Bön och exempel äro de två starkaste
tyngderna i den kristliga uppfostrans drifverk.
Profetlärlingarne begifva sig till skogen. En suck följde
hvarje hugg med yxan. Ett eko hördes efter hvaije sådant
hugg, och träd föll efter träd under lärlingarnes fröjdesånger.
Ja, när yxan föres i andens och kraftens bevisning, när ett eko
af bön, af suckar, af bekännelse, af åkallan, af lof höres från
skogen för hvarje yxans hugg, ej underligt om profetläringame
fröjd as under sådana tider. Det är besökelsens saliga tider,
den behagliga tiden. Och de skildras i texten med dessa ord:
»Och då de kommo till Jordan, nedhöggo de där träd.» Skulle
icke alla träd falla, mot hvilka yxan riktar sina hugg, nog
lämnas där sår och märken kvar, hvilka, när som helst i
framtiden, kunna bryta upp, och då kan det träd falla, som syntes
hafva så hård bark och märg, att yxan ej bet.
Men en af lärlingarne fick ej deltaga i glädjen öfver att
träden föllo. Han såg de andra draga ur skogen hvar sin
timmerstock, men själf kunde han intet träd falla. Och hvarför?
»Och, då en af dem skulle fålla en stock, föll yxan i vattnet.»
Han kunde icke vara tillfreds med att stå och hugga med blotta
skaftet. Han tänkte icke: Jag står här och hugger så godt jag
kan; mitt dagsverke blir ändå fullgjordt; min dagspenning får
jag ändå, ehuru intet träd faller. Nej, han hade profetlärlingens
sinne, det gick honom därför djupt till sinnes, att han intet träd
kunde falla, och i sin nöd vände han sig till profeten med klagan:
»Ack, min herre, och hon var lånad.» Ja, den yxan fäller
intet träd, och hon faller snart i något vatten. Det är icke
med det lånade ordet, vore det än det bästa, det sannaste, det
skönaste, det är icke med den lånade sanningen, som vi fcilla
träden i den stora Jordanskogen. O, huru mången lär ej efter
kunskapen rätt och väl; huru mången bemödar sig icke om
både tukten och förmaningen efter Herrens ord, men trädet
faller icke; yxan är nämligen »lånad». Hon saknar det
egentliga stålet, det egentliga bettet; hon saknar andens kraft, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
